Ja jäskus också!
Hade ju utlovat en bild på LO:n jag gjorde till byns 70-åring men men...någon har nappat kameran! Kan vara så att den ligger kvar hos födelsedagsbarnet också...är inte så pigg i huvudet som jag nämnt tidigare o när det springer töser mellan benen på mig o ekar "Mammaaaaaaaaaaaa..." så blir jag ännu virrigare. Nåväl, den kommer väl tillrätta så småningom.
Har precis intagit tidig frukost efter att ha skickat iväg Guben till älgskogen. Ryggen är paj efter att ha gjort knäböj med lyft av vattenfylld ungsform ett 50-tal gånger igårkväll. Pumpen i tvättmaskinen är sönder och man måste handtömma den annars luktar tvätten stinko då den bara tvättas om i smutsigt vatten hela tiden. Söligt blir det också...särskilt när Guben är där och pillar...han kör igång programmet, lämnar luckan öppen och sedan går därifrån! Jaja, golvet blev iaf ganska så rent!
Själv laddar jag för pysselträff i Umeå. Åker iväg vid 8-tiden för att möta upp en kompis borta vid lanthandeln. Får åka med henne och det tackar jag för, mina axlar gillar inte att köra bil, skulle vara knäckt när vi kom fram till Umeå om jag måste köra. Torde ändå bli en värktablett eller två innan dagen är slut...eller kvällen, det håller på fram till kl 01:00 inatt. Ska sova över hos min systerdotter, det tackar vi också för! Ingen idé att åka hem 5 mil för att sova i några timmar och sedan stiga upp för att åka de 5 milen tillbaka. Så nu ska jag vara barnfri i hela 2 dagar plus en natt, det ska bli skönt! Fast det är lustigt med föräldraskapet, hur less man än är och ser fram emot att få slippa dem ett par dagar så kommer man gå omkring och fundera på det går där hemma och sakna dem! Men jag behöver det här...att få vara jag och inte bara mamma. Man tappar lätt bort sig själv när man lever som jag gör; hemmamamma som lever på landet och nästan ingen som hör av sig annat än genom mail.
Nu ska jag börjat stöka med ungarnas frukost o kolla packningen en sista gång. Har varit duktig den här gången och har bara 5 kollin med mig trots att jag har utökat hobbyn med smyckestillverkning samt ska sova över. Känner mig stolt! Hoppas bara att det är uppehåll inne i stan...här har det vräkt ner regn även om det lugnat ner sig något nu. Måste gå på stan 1 timme innan det öppnar officiellt. Min kompis ska hjälpa till där så hon måste vara där en timme tidigare...men det ska väl gå på något sätt. Nu ska jag *njuuuta*!
Omväxlande
Förutom att Sonens cykel borde få växlarna fixade är det väldigt omväxlande väder. Igår hade vi brittsommar med 21 plusgrader i skuggan, solen strålade från en klarblå himmel och själv satt jag inne och pulade med diverse födelsedagspresenter. En av våra grannar fyllde jämna år och vi skulle dit på kvällen för att uppvakta. Jag hade fått i uppgift att scrappa ett gratulationskort och jag tror att resten av byn blev nöjda med det även om designern själv hade kunna göra en del saker annorlunda.
Påtade också ihop en "tårtbit" innehållandes ett armband i memory wire med blå acrylpärlor samt vita rocaille på, som Mellis fick ge till tant A. 
Minstan fick ge henne en nyckelring med nätad pärla som jag lagt i en hemgjord "hämtmats"-kartong gjord i miniformat. Blomman gör sig inte där på kanten, jag vet. Tyvärr råkade jag fippla till en kant så det fick lov att bli en blomma där får att dölja misstaget. 
Förutom det hade jag scrappat en LO där jag försökte hålla så mycket som möjligt i blommornas tecken då tang A är mycket intresserad av trädgårdsarbete. Är inte riktigt nöjd med blomsterramen men när man bor på landet och dessutom är fattig har man inte så stort lager att man kan välja och vraka. Det bidde iaf gulligt med små hologramembossade älv-stämplar...och vem det avser kan man inte missa med namnet i glitterlimmad board. Får lov att återkomma med bild på LO:n då jag inte har tömt kameran från igårkväll. Hittar den inte heller...och hade jag hittat den skulle det ändå inte gå då batteriet la av under festen. Tur att jag hann fota gästerna iaf, förhoppningsvis finns födelsedagsbarnet med på ngn av bilderna också!
Jag kan visa upp ett par av mina armband sålänge istället. Först ut är mitt allra första gjort i memory wire med hematitpärlor samt stavpärlor i samma nyans som hematiten. Vet inte vad de är gjorda av då jag inköpte dem för 29 år sedan när jag gick gymnasiet men tror att de kommer från Indiska iaf. Mellandelarna är dubbelblommor av tibetanskt silver, likaså det hängande lövet. Ber om ursäkt för den oskarpa bilden, det är vansinnigt svårt att fota blanka pärlor, rätt ljus, rätt bakgrund...*puh*!
Sedan ett till i memory wire med glaspärlor från ett "slaktat" gammalt halsband, rocaille, aventurin-flakes samt hawaiipärlor. Detta samt ovanstående kommer jag nog att behålla själv. Det finns små skönhetsfel så jag kan alltid skylla på dem. 
Nedanstående armband gjorde jag som värdinnegåva till en kompis som bjöd in mig på tjejfest för ett tag sedan. Det är nästan likadant som mitt i hematit, enda skillnade är att jag har använt pärlhattar (tibetanskt silver) som mellandelar. Ber om ursäkt för bildkvalitén *igen*! 
Sååå, nu tror jag att jag ger upp för idag. Gårdagens ljuva väder (vilken tur för jubilaren, vi kunde sitta ute på altanden hela kvällen) har idag övergått till gråväder och regn. Passande för oss som idag dras med ont i huvudet och tandvärk! Verkar vara måndag mitt i veckan! Bilderna vill inte lägga sig där jag vill ha dem...hoppar runt o lägger sig sist i bloogen...hoppas att det fungerar nu!
Prinsessor i björnskogen
Jag och Guben lämnade av dem hos E och drog sedan iväg till Örträsk för en fika hos kompisar. *Två* timmar i frihet, tyst i bilen och för vår del kunde kalaset ha fått hålla på i flera timmar till. Men som med allt roligt tog våra ensamma timmar snabbt slut och vi fick åka tillbaka för att hämta dem. Vi gjorde ett snabbt besök på ett loppis men hittade inte någonting som tilltalade oss. Jo förresten, en jättefin servis men gamla serviser med guldrand brukar inte bli så fina efter ett tag när man diskar dem i maskin...o här handdiskas det *inte*! Ett snabbt besök på affären för lite inköp och sedan drog vi hemöver.
Väl hemma slängde jag ihop lite tzatziki som vi packade ner i ryggsäcken tillsammans med olika korvsorter, övriga tillbehör, dricka samt te och maränger. Sedan åkte vi upp till jaktkojan, gjorde upp eld och grillade korv till middag. Solen tittade fram mellan molnen och det blev riktigt varmt och skönt. Extra roligt blev det då M (som jagar hos oss) kom förbi och hade sin svärfar med sig. Farbror A är en rolig prick även om åldern numer tagit ut sin rätt när det gäller minne och fysik. Han berättade att han ska fylla 86 år i år. Tassa blev glad för hon fick en kompis att nosa på då M hade med sin 10-åriga taxhane, fin vovve! Gick en sväng och plockade ihop ett par liter kråkbär som ska bli till kråkbärsdricka så småningom.
Vid 21-tiden började töserna bli lite väl oroliga. Speedade på socker samtidigt som sängdagstiden var överskriden med ett par timmar, så vi plockade ihop och åkte hem. Jag ska kika lite på TV:n och ta en kopp te men det dröjer nog inte läge innan jag hoppar isäng, det tar på med frisk luft och bärplockning!
Författaren i moderiktig utstyrsel à la tröja från Ellos barndel, 80-tals träningsbyxor samt min australienska bee-hat och nej, den "nödiga" benställningen beror enbart på att jag har en tallrik i knät!
Ser ni den svart pricken? Det är en sådan där knubbig, blank och svart spindel som är så läskig...*uäck*!
Tror du på utomjordingar?
Ibland kan man ju börja att undra...vad tänker man på när man ser en sådan här figur? Vad är det? Hur kom den dit och vad har den för funktion?
Har ni tänkt på hur egocentrerade vi människor är? Vi ser bara oss själva och anser oss vara så jäkla fantastiska. Stanna upp ett tag, tänk efter och framför allt; titta efter! Sätt dig på huk och kika in under bladen på en buske, titta jupt ner inuti en blomkalk, lägg dig på rygg i gräset och titta upp i himlen...på molnen...eller på stjärnorna en klar natt. Stor i orden, liten på jorden. Jodå, nog är vi fantastiska varelser men det är också resten av naturen; insekter, fåglar, blommor, jord, vatten...rubbet!
Aubergineblomma, vid första anblicken ger den ett stelt och tilltufsat intryck, enkel och outvecklad som om den rest genom tiderna från dinosauriernas tidevarv.
Ja inte är den att jämföra med en ros eller orkidé men stanna upp ett tag och titta lite närmare. Se hur vacker den mättade violetta färgen står mot den gråaktiga, håriga stammen. Se hur stolt den ser ut trots den graciösa bugningen på nacken som gör att den alltid tittar i marken och det slår dig...den är *vacker*!
När man ger sig tid till att verkligen se efter och funderar över hur och varför så blir man nästan smått religiös. Jag tror att det är därför jag tycker så mycket om att odla mina egna grönsaker. Spänningen när de första groddknopparna börjar att visa sig och resan därefter till en fullstor planta...hjärtblad, sidoskott, knoppar, blomma och slutligen en frukt av något slag... Se på bilden här ovan, det är en bild av en squashblomma. Visst är den magnifik! Formen, storleken, nervernas mönster på kronbladen och den sammetslena känslan när man stryker fingret över dem (jo, den här sorten är luden). Den doftar dessutom lite liljeaktigt och allt i kombination med det fantastiska bladverket gör att man lätt kan drömma sig bort till främmande djungler, trots att man sitter i mellersta Västerbotten och titt och tätt oroar sig för nattfrost.
Jag har äntligen avsmakat "Black Sea Man" och det lovar jag; den tomaten kommer jag att fortsätta att odla! Omdömet låter såhär: söt, saftig med en lätt "smörig" konsisten. Det är så underbart att gå ut i växthuset på morgonen och andas in luften, mättad av jord och fukt. Titta igenom plantorna och sedan stappla in under en börda av gurka och med fickorna fulla med tomater. Jag vet uppriktigt sagt inte hur jag ska klara mig denna vinter tills nästa säsong startar igen. Jag anser att vinterna här hos oss är att anse vara förtryck mot religiös minoritet!
Ej att förglömma hur fantastiskt naturen har ställt det med kamoflage.
Här har vi en liten gynnare som följde med hallonen in. Har ingen aning om vad det är för slags bagge men det bryr jag mig inte om, den är vacker!
Guben ropade på mig imorse och jag fattade kameran direkt trots att han inte sade något om den. En sparvhök tyckte att vårt husvagnstak var en strategisk punkt för en morgonjakt.
Jordgubbar och hallon!
Sorg å sägandes är jordgubbssäsongen nu slut! Gubbaran har varit lite intetsägande i smaken i år men det får man väl räkna med efter allt regnande i juli. De har iaf smakat bättre än de man köper i affären! Lite gråmögel har det också hunnit bli men där får jag skylla mig själv som inte rensar upp ordentligt i djungeln.
Smultronen har dock överträffat sig själva i år. Har vildsmultron och nog är de "odlade" goda men *inget* slår de vilda i smaken! Stora och många har det blivit och vi har ätit av hjärtats lust.
Hallon verkar det bli dåligt med tyvärr. Har ju inte fått mig några trädgårdshallonplantor som det var tänkt i år men hoppades på de vilda. De är ju också så mycket godare än de hemodlade men tyvärr...finns inte ett bär på hyggena härikring. En bekant sa att det fanns gott om dem fläckvis men det måste vara på extremt bra ställen, biotoper som inte finns i min närhet. Sorgligt är det iaf, har inte plockat vildhallon sedan någon gång på 90-talet. Tur att jag fått några i det ris som invaderat baksidan på förrådet så jag har fått smaka. Har försökt memorera smaken ordentligt om det dröjer några år till innan jag får chansen.
Såhär såg min gurkmelon ut i genomskärning. Synd att den blev skadad längst ner...men jag har en till på G.
HIttade en fräsig spindeln på den gamla slipstenen som jag haft som bordsskiva, har aldrig sett en sådan tidigare.
En annan lite besökare i min trädgård. Han spelade så vackert för mig att man kunde tro att det var näcken själv!
Vallmon blommar vackert trots att jag misskött dem å det grövsta i år. Tappade geisten där ett tag.
Vet ej säkert vilka sorter det är... "Angels Choir" och någon är "Mother´s Pearl"...blev lite osäker på det sista namnet.
Saftiga meloner och grova zucchinis!
Melonerna ja...upptäckte till min förvåning att båda (galia?)melonerna var gula när jag besökte växthuset imorse. För två dagar sedan var de fortfarande gröna och jag hoppades att den gula färgen indikerade mognad. Tyckte också att något mer verkade konstigt men kunde inte komma på vad tills jag upptäckte att de hängde och dinglade helt fritt i sina "BH:ar".
De hade släppt från stjälken och först blev jag nervös över att något var fel men sansade mig och bestämde mig för att det betyder att de är perfekta. De är inte så stora och tunga som de ska vara enligt beskrivning (ca 1 kg om jag minns rätt) men huvudsaken är att de mognat till och smakar bra. Vi skar upp den lilla på 300 g (den större väger 460 g) och lite gulare i skalet samt en ljuvlig doft av honung.
Den var saftig och hade en underbara orange färg på fruktköttet. Den smakade underbart, lite mindre sötma och smak än en köpt söderöver men med de förutsättningar som de haft i sommar är jag mer än nöjd! Vattenmelonen får hänga kvar ett tag till.
Gurkorna lever fortfarande sitt eget liv. Har släppt lös flera sidoskott då säsongen snart är slut men det hjälper inte, det ploppar fram nya frukter för var dag. Igår bar jag och Minstan in sju stycken! Fick lov att skicka iväg töserna med några stycken till två av våra granndamer. Vi har ju fullt sjå med att hinna äta upp armeniern! (Jodå, halva är kvar...) Tomaterna är dock segare med att både sätta frukt och mogna till. "Sunrise" kommer stort nu men "Black Sea Man" har börjat få färg och idag kunde jag plocka in den första. Den har en härlig färg; halva frukten är grönbrun och halva är åt gammelrosa åt det lila hållet. Den är lite ojämt mogen så den får ligga i någon dag eller två innan jag provsmakar den. Av plantorna som står ute får jag nog ta in allihopa och hänga dem uppochner i pannrummet för att de ska mogna till.
Slumpens skördar
Nu är det skördetid, buskarna dignar av bär...ja, i trädgården iaf och i växthuset mognar det till både det ena och det andra, fortare än vad vi hinner äta. Ute på myrarna har dock hjortronen lyst m sin frånvaro och på hyggena står hallonriset stolt utan ett endaste bär. Sorgen är stor...tur att det finns en hel del blåbär iaf. Nu är jag iofs ganska så less på blåbär då det är det enda vi har haft i frysen sedan början på 2000 men man får inte vara kräsen. Kommer iaf att få ihop en rejäl laddning vinbärsgelé av bären från mina egna buskar och jag hoppas få komma till våra kompisars pappa/svärfar o plocka ihop till ett par rejäla satser svartvinbärsdricka. Kommer att kunna göra en laddning blandsaft av rabarber och jordgubbar också. Rabarnbern är lite slak nu men det gör inte så mkt när man gör dricka och utblandad m "skräpjordgubbar" blir den inte så vass i smaken. Undrar vad jag ska hitta på med de vita vinbären i år? De ser riktigt fina ut men är inte helt mogna än...gelé kanske...saft kanske blir lite för sur för töserna och jag vill ju hålla nere på sockret.
I växthuset är det sista sprutten innan frosten nu; paprikorna kommer på löpande band, hoppas att de hinner mogna till på buskarna bara. Tomaterna mognar till för varje dag, vi har ätit av "Sunrise" i någon vecka nu och idag såg jag att "Brown Berry" håller på att få ordentligt med färg. Till min lycka finns där även en rejält stor gurkmelon samt en pytte, den lilla kommer kanske inte att hinna mogna till innan första frosten men jag är nöjd med en. Huvudsaken är att vi får smaka hur den egentligen ska smaka, den första började ju ruttna nederst. Nätmelonen o vattenmelonen verkar stå stilla i storlek men har jag tur mognar de till inuti. De har jag ju odlat mer som kuriosa...kul att testa. Kommer nog att så några plantor nästa år också men då bara ha en av varje sort i växthuset och ett par utomhus, har jag tur blir det en toppensommar och då kan det gå vägen.
Vintersquashen sätter frukt på löpande band, fick lov att rensa upp lite bland nya sidoskott och ta av de längsta då de inte kommer att hinna mogna till innan hösten annars. Plockade in tre sommarsquash idag men de går lite sämre. Det är sådan massiv tillväxt inne vid basen, förmodligen efter chocken vid frostnatten vid midsommar, samt att jag satt ihop dem med en icke lämplig växt som är jättestor. De får för lite utrymme både för "fötterna" och frukterna...för lite solljus och annat "käk". Nåja, orkar inte bry mig nu, det räcker och blir över ändå och till nästa år vet jag hur jag ska göra. Har gjort en stor burk squashconfit av de jag plockat in. Mycket jobb (fem ugnsplåtar à två timmar per plåt) för lite men rackarn´s så gott det är!
Som vanligt hittar man en massa intressanta typer där ute i trädgården. Söta otäcka eller bara konstiga men alla har vi det gemensamt att vi skördar till vårt uppehälle. Jordgubbar, kålblad eller flugor...eller i mitt fall; gurkor, squash och tomater. Tycker det är roligt när jag upptäcker någon vacker skalbagge eller neongrön spindel, har faktiskt blivit mindre "skvättig" när det gäller insekter sedan vi skaffade digitalkameran och jag började fotografera mer.
OK, jag blev *liiite* rädd i badrummet...eller man kanske borde säga överraskad. Det killade uppe på högerarmen, strax under axeln efter duschen för några dagar sedan. Tittade dit och skulle till att borsta bort den där "flugan" som man brukar göra helt automatisk under den här tiden på året. Sekunden innan jag nådde dit med handen fick jag ögonkontakt med en, ca 3 cm, stor brun och hårig spindel. Har *absolut ingenting* emot spindlar utan ser dem som något positivt. I vårt dammiga hus, jag avskyr att städa, har ungar, katter samt en hund som springer ut och in, är spindlar en tillgång. Vårt hus är ett paradis för kvalster och som dammintolerant borde jag hålla efter bättre men...ja, ni vet ju min hållning till städning. Spindlar äter kvalster samt andra småkryp och därmed hjälper de till en hel del för att hålla mig någorlunda på topp. *Men*...de får hålla sig från min kropp i fortsättningen tack! Hann tyvärr inte hämta kameran innan den försvann in under ett skåp men jag lovar; det var alla husspindlars urmoder! Tycker nog att den bor lite för nära vårt sovrum för att jag ska känna mig tillfreds men det finns mycket gott i badrummet så den håller sig nog kvar där...hoppas jag.
Långa, korta, smala, tjocka och mer el mindre krokiga...
Ena sorten har fått små sprickor på skalet o läker vätska...misstänker att jag gett dem för mkt mat. Får minska på gödslet nästa år.
Armeniern som hänger från taket blir bara längre o längre men fårorna syns inte till än så länge o gul kan man inte påstå att den är.
Småprickig ja men inte gul, det kanske kommer...den får hänga ett tag till även om rekommenderad längd är uppnådd.
Gurkmelonen är rätt så stor nu, nästan i rekommenderad längd men fortfarande mkt hårig och inte alls sådär mörkgrön som bilden i frökatalogen visar. Den får också hänga kvar ett tag.
Tyvärr har jag nog missat lite av blomman som jag nöp bort eller så har jag klöst lite för mkt i den då den har börjat att ruttna något i "botten". Men så länge som själv frukten är OK i det stora hela får den väl sitta kvar, jag är sjukt nyfiken på slutresultatet!
Den sibiskar melonen verkar dock må bra...ta i trä! Hoppas att jag hittar ett till fruktämne bara, tyvärr har jag haft svårt att sköta om den andra plantan då den står inträngd i ena hörnet av växthuset. Är man snål om utrymmet är man...dumheten bedrar visheten som ni vet. (Ursäkte den suddiga bilden. Det är svårt att hålla i och samtidigt fota,)
Men nog ser det mysigt ut när det är tjockt av grönt i växthuset. En kväll gick jag ut och satte mig i en solstol m filt, en bra bok, tekannan inom räckhåll samt ett fat m kakor. Jag hade hängt upp ljuslyktor i taket samt ställt en stormlykta på campingbordet som står i ena hörnet med aubergine- och paprikaplantor på...*urmysigt*!
Apropå paprikor så har jag ett par frukter på G nu. En är riktigt stor...det är en smal och avlång sort, kommer inte ihåg namnet just nu. Såg idag att alla andra plantor också har fått blomknoppar så nu hoppas jag på en lång och varm höst så de hinner sätta frukt och mogna till.
Även squashen har satt ordentlig fart. Har flera små fruktämnen på G och nu är det bara frågan om vädret går mot regn eller sol. Rötmånaden i sig innebär ju massiv fukt så jag hoppas att vi får se solen iaf med jämna mellanrum, annars torde de ruttna bort...*igen*!
Man får dock vara tacksam för att både spindlar och nyckelpigor trivs i mitt växthus. Har burit in varenda piga som jag hittat i trädgården och nu ser jag resultatet; bladlusexplosionen kom av sig och det kryllar av nyckelpigelarver på bladen därinne. Ungarna från spindelboet på min handduk har "flyttat ut" och hänger överallt i sina trådar. De har också växt till sig rejält.
Tomater blir det också om än inte så mkt som andra år, de vägrar även att bli röda men jag lever på hoppet. En sakt är säker; jag måste på något sätt få råd med att skaffa ett till, mkt större växthus! Sisådär 20 kvm skulle nog vara lagomt... Det finns ju så mkt spännande att odla; physalis, kiwi, druvor...för att inte tala om alla vackra och väldoftande "kkrukväxter" som jag skulle vilja testa att odla!
She got...*hairy balls*!
Ännu håriga än de stora bollarna är faktiskt gurkmelonerna. Den största är ungefär 5 cm lång nu och jätteluden. Det ska bli riktigt spännande att smaka dem! Hoppas, hoppas sååå att de ska klara sig från ev faror; mögel, torka, skadeinsekter...! Semestertider nalkas ju för mig och familjen och man kan ju inte kräva av husvakter att de ska gå "brandvakt" i växthuset varenda dag, vända på alla blad för att kolla upp ev bladluskolonier etc...
Upptäcket några nya fruktämnen på "Genovesen" (sommarsquash) igårkväll samt på "Bon Bon":en (vintersquash), det var på tiden att det börjar hända någonting! Efter frostnatten har det kommit några ämnen men de har ruttnat bort allteftersom, för kallt i luften förmodligen så nu hoppas jag på värme igen. Som synes på bilden nedan kan jag nog känna mig relativt lugn för skadedjur i växthuset. Min "växthushandduk" var en dag plötsligt ockuperad av en "hemlös" mor som snabbt spann ett bo till sina små ägg. Nu har de kläckt och tusentals (måste det vara, det kryllar av dem!) småspindlar kryllar runt på handduken och i övriga växthuset. Där finns också jättemånga stora spindlar med dimblå kropp och svarta ben. De är så välkomna, har alltid haft många spindlar i mitt växthus och sällan problem med bladlöss och andra förtretligheter.
Blomkålen blir ingenting av, de hade redan hunnit bli angripna av kålfjärilar innan jag fick ut dem i landet så jag går i valet och kvalet över om jag ska rycka upp dem eller inte. Kanske slänga ner lite mangold istället...hinner få späda blad innan hösten...om det inte blir en superfin sensommar o höst, då kan det nog hinna bli en fin skörd. Får se, funderar över kortsemestern till Östersund som påbörjas om några dagar.
Avslutar väl som vanligt med ett par bilder på en av mina gosingar! Findus, här som giraffvakt åt Minstans Ebba samt senare på kvällen, utmattad i mattes bokhylla,efter en hård dags slit inom barnomsorgen!
BH:ar i växthuset o dynga under naglarna.
OK, har inte skrivit på evigheterns evighet...blir ofta så för mig...krav växer till överkomliga hinder...även små. Jag vet att det har med stress att göra men har alltid ansett mig må bra efter omständigheterna...tills jag gick in i väggen rejält i vintras. Uppfyllde i stort sett alla kriterier för sk utmattningssyndrom...värst var när jag fick hjärtklappning samt orkeslösheten och minnet som svek totalt. Nu mår jag lite piggare tack vare sol o värme men vet att det lurar strax bakom hörnet. Försöker ta det lugnt och tänka på allt bra i mitt liv sålänge. Värst är att inte få sova en hel natt samt att inte ha en god vän som jag kan stöta och blöta med och som delar iaf några av mina intressen. Nog har jag vänner men en sådandär bästis som man hade när man var liten, som man kan ringa el hälsa på när som helst man behöver.
Nog om detta...det växer så det knakar i växthuset. Utomhusplantorna är inte riktigt lika villiga men det beror på att de nästan frös ihjäl efter en extremt sen "järnnatt". Det har tagit flera veckor för mina squash och utetomater att börja återhämta sig. Vet inte när det var frostgrader strax före midsommar sist! Får vara tacksam för att jag pressade in maximalt i växthuset. Där står sex plantor med salladsgurka "Beit Alpha"...vi äter gurka så vi storknar, jisses vad de producerar!
Två plantor med Armenisk gurka, de blir väldigt fårade o helt gula...rakt igenom. Blir kul att smaka men än så har jag bara ett par pyttefrukter på G.
Två plantor med gurkmeloner...tror att de kommer att se ut som korta knubbiga gurkor fast med lätt melonsmak. De blir också spännande att smaka på, har några frukter på G även där.
Två sorters meloner; "Minnesota Midget" plus "Siberian...någonting...", fyra plantor sammanlagt. Har flera frukter på gång men vi får se om det blir någonting. Har lite svårt att beskära tillräckligt...men två frukter är rejält stora och de har fått "BH" idag för att inte knäcka grenen de sitter på. På bilden nedan är de fortfarande små, har inte laddat in de nya bilderna än...får återkomma lite senare med de nya bilderna.
Sedan står det några olika tomatsorter där; "Tigrella", "Black Sea Man", "Sungold", "Sunrise", "Principe Borghese" och "Green Zebra". Frukt på gång även där...hoppas att det inte blir för stora temperatursvängningar mellan dag och natt nu så att de stannar av i växten!
Annars har jag inte fgjort så mycket åt trädgården, den har ju fått ligga i träda medans barnen varit små. Trädgårdslandet fick vi lov att spruta i år för kvickrot och tussilago höll på att ta över. Varken min eller Gubens rygg är ju speciellt pigg och i fjolsommar fick jag ju ryggskott två gånger i rad vilket gjorde att ogräset spurtade förbi gränsen för det tolererbara. Där står i år bondbönor, ett par rader knölfänkål samt blomkål. Den sistnämnda dock ej täck och har redan besök av kålmask. Det bidde lite mycket för mig ett tag när Guben blev rejält sjuk och inte fick utföra något som helst fysiskt arbete under några veckor. Nåja, det kommer fler år med fler somrar. Har iaf fått iordning hälften av min blivande nya bär-, krydd och grönsaksträdgård. Rutor och ränder med träramar runtomkring. Blir nog bra när det väl blir klart! Tar det som sagt lugnt...får inte känna att det blir ett måste för då ballar jag ur igen.
Vintersquash "Bon Bon"
Sommarsquash "Genovese"
För övrigt har jag satsat mycket tid på mina handarbeten. Mår bra när jag får pyssla med händerna, titta på tyger och garner samtidigt som man känner att man presterar någonting utan att det känns som ett "måstejobb". Har stickat en hel hög med tjocksockar samt virkat stjärnor tänkta att hänga i gran- eller tallris till vintern. Jag och min syster siktar in oss på att åka till julmarknade i år igen för att sälja det vi gjort. Jag har mina sockar, prydnadsstjärnor och godis...kanske det blir några saker till, vi får se vad jag orkar och hinner med. Syrran stickar vantar och halsdukar samt att min systerdotter brukar göra ett gäng jättetjusiga julkransar. Strunt samma om vi inte får sälja någonting, huvudsaken är att vi får ihop till bordshyran. Ser det som en trevlig utflykt, man får se lite nya människor och så får jag och syrran tillfälle att prata i lugn och ro utan att mina ohängda döttrar sitter mittemellan och tjattrar!
Nu tänker jag ta min nya virkning och köra ett varv eller två. Har inte virkat på länge och kommer nu ihåg varför; jäskus så ont i händerna jag får!!!
Jämna plågor.
Det har hänt en hel del de sista två månaderna; en spräckt tand samt att det nog är något djäkulskap på G i en annan. Bilen dog när Guben var på väg till jobbet, sista arbetspasset före julhelgen. Kamremmen for och det flög ventiler åt alla håll och kanter. Tack och lov har ju pappa kvar sin bil även om han inte kör själv längre så vi lånar den tills vi skrapat ihop liiite mer kosing till en ny bil, ju nyare dessto bättre förhoppningsvis. Men tänderna får vänta och glasögonen likaledes. Jo, ena skalmen gick av på mina glasögon...typiskt! Det var ju å ena sidan dags att byta, ser nästan ingenting med dem och jag behöver läsglas nuförtiden. De har ju fått sina smällar genom åren sedan jag köpte dem 2003, barn, hundar, katter och skogsvandringar gör sitt till att de blir vekare. Så nu ska jag kolla synen hos optiker och skaffa inte bara ett par utan två par extraögon. Tänkte skaffa töckna där dubbelslipande men på ögon sa min ögonsköterska att jag inte skulle orka med att läsa med sådana pga mitt skelningsproblem. Det har inte förändrat sig något sedan jag var där sist så en ny operation är utesluten. Så det får bli ekonomivarianten med bågar beställda över nätet.
Vad har hänt mer då? Inte så mycket, allt kostar pengar; åka till kompisar några mil kostar i bensin och det är aldrig någon som orkar komma till oss så vi har mest degat framför TV:n o datorn. Fortsättningen på scrapkursen har börjat och det gör att jag överlever. Det går några hundra men jag blir tokig om jag inte får träffa några människor...o de på kursen har ju dessutom samma intresse som jag har. Jobb lyser med sin frånvaro, har sökt på några fler men det är som tusan när det enda jag kan innebär obekväm arbetstid. Var tredje helg mot Gubens varannan gör att vi har var femte helg ledig tillsammans och det känns för djävligt rent ut sagt! Det är stor konkurrens om de stackars jobb som kommer ut nu i den så kallade krisen med konkurser och uppsägningar. Nä, nu tar vi lite bilder!
Pöting i Mellis dockvagn!
Dessa har flyttat från byn. Renskötarna håller på att samla ihop dem för färd norröver nu.
Vår lilla älvprinsessa på sitt 4-årskalas för kompisarna.
En epok går i graven; farbror Sven´s gamla fallfärdiga traktorgarage rivs.
Vi har äntligen fått lite snö.
Tassa är lycklig nu när hon kan ligga och hålla koll både över by och oss inne i huset.
Dora från Lisa Larsson´s serie "ABC-flickorna". Den ska finansiera inköp av min Cuttlebug samt förhoppninsvis hälften av de nya glasögon. Varsågod och lägg ett bud om ni har lust. Lägger ut den på Tradera lagom till löning i mars annars.
Nu är det dags för lunch, töserna är hungriga för de åt bara fil och smörgås till frukost. Sedanska jag fixa lite tvätt och gå igenom mina scrapsaker inför kvällens kurs. Oj vad kul det ska bli, har förberett flera LO´n som behöver lite detaljer som jag bara kan fixa på kursen...lääängtar! Varför går det inte att ändra i texten månntro...vill ha bilderna i mitten och texten till vänster...fungerar inte som i Word...irriterande men orkar inte tjafsa. Ha det gott go´vänner! "Poff"!
Att scrappa eller inte scrappa, det är frågan!
OK, jag vet att jag en gång bestämde mig för att inte ens titta åt scrapbooking. Jag känner mig själv och visste att jag skulle bli fast med hull och hår. Har iofs inte så mycket hår numer men dessto mer hull så det säger sig självt; jag är lååångt ner i dyn! Tänkte få visa några av korten som jag kämpade ihop i höst och före jul.
Simpel modell på kortet men jordgubbspapperet är så gulligt att det måste få framträda i all sin prakt.
Det var svårt att få till färgerna o skärpan när jag fotade. Vår kamera är på upphällningen och ljuset är inte det allra bästa såhär i vintermörkret. Jag är iaf mycket nöjd med kortet, det är jättefint i verkligheten och jag kommer att ha svårt att skiljas från det.
Det här kortet fick jag faktiskt sålt på julmässan som jag och min syster bevistade. Det ser lite tråkigt och blekt ut på bilden men i verkligheten var det faktiskt riktigkt tjusigt!
Ett enkelt men i verkligheten inte så tokigt kort. Det var en mycket vacker mättad men matt grön färg på papperet och limmet som man ser under punchinellan syns inte lika mycket som på bilden.
Mitt absoluta favoritkort som jag nog kommer att behålla. Mest stolt är jag över de ljusblå blommorna som sitter på 3D-kuddar. Lyckades 3D-lacka dem på plats och de höll formen trots att de är i vanligt tunnt och billigt papper! Kronbladen slokade ner mot bottenpapperet när jag nylackat dem och jag blev jättenervös men de rätade upp sig när lacken torkade. Jag älskar färgerna och blev så glad när jag lyckades hitta papper som gick ihop nästan på en gång. Jag har ju en förkärlek att köpa det jag för stunden tycker är fint och håller mig inte till serier alla gånger. Det gäller för papper likväl som för tyg, så det kan ta ett tag innan jag får ihop ett gäng som går ihop. Fast jag tror att det är tjusningen med det hela, det ska vara lite svårt...en utmaning...och naturligtvis vill man inte ha samma sättning som alla andra.
Vad jag inte förstår är var resten av bilderna har tagit vägen!? Jag är helt övertygad om att jag fotade alla korten jag gjorde, samt påsarna...skumt...eller så är jag för trött just nu, lätt seg i skallen trots att det är mitt på dagen. Nåväl, ovanstående ger en idé om vad jag håller på med iaf. Ska fota några av mina album-LO:s också...någon gång senare, nu ska jag leka lite...det är ju trots allt söndag och helg!
Yellow moon, yellow moon...
I skymningen den 9/1, nedanför vårt hus.
Trädgården och växthuset på baksidan av vårt hus.
Snett upp mot skogen på baksidan av vårt hus.
På framsidan av vårt hus.
Ett ren(t) helvitte!
Den 29:e fyllde Minstan 4 år men vi nöjde oss med att sjunga för henne, kalaset tar vi när förskolan börjat igen så alla kompisarna är hemma. Guben har och är fortfarande rejält förkyld så det är också en orsak till att ligga lågt. Nyårsafton blev en lugn tillställning i familjens sköte. God mat, televisionsapparaten och lite (hrmp) godis. Klockan tolv önskade vi varandra (ja, töserna hade tippat vid det laget förstås) ett gott nytt år och sedan gratulerade vi Sonen som gick in i den officiella tonårstiden iom att han fyllde 13 år på papperet.
Som grädde på moset har renarna kommit ner från fjällen. De har svårt att hålla ihop dem i år, lite snö gör att hjorden skingras och dessutom är det isbark under den lilla snö som finns så de har svårt att hitta mat. I förrgår blev byn invaderad och i skrivandes stund betar de på åkern nedanför vårt hus. Orkade inte gå närmare för jag sprang ut i sandaler och det är minus 15 grader ute idag men det torde hinna bli fler bilder på årets hjord om deras vanor håller i sig.
Önskar alla en god fortsättning på det nya året! Må alla sjukdomar botas, börsen gå upp och sist men inte minst önskar vi fred på jorden!
Oj vad jag har jobbat!
Jag tror att jag lägger in bilderna på korten och påsarna i min webshot imorgon, det är så många. Dock ska ni få se två tjusiga tjejer; Minstan som lusse-tärna och faktiskt...en bild på mig som nyklippt på begäran av Pontus. Haha, han trodde mig inte när jag sa att jag tänkte snagga mig. Hade nog tänkt mig något kortare än vad det blev men Mellis blev så förskräckt när jag sa att jag skulle raka av mig håret att jag tog längsta distansen. Ska dock korta ner det mer baktill innan nästa dusch (jisses vad det sticks) men vet inte om jag vågar överlåta det till Guben, får se hur jag gör. Mellis hann tyvärr byta om efter skolans lussande innan jag fick tag i henne och på de kort jag har från skolans luciafest är det flera andra personer med så de vill jag inte lägga ut såhär på Nätet...ni får försöka klara er ändå. :)
Vem i hela världen kan man lita på?
Det har varit mycket skit i helgen. Lönehelg. Fylla. PCP. Jo, en till mig närstående har suttit en halv natt med en skogstokig person, enligt honom själv påtänd av PCP...Angels Dust...fencyklidin. Egentligen ett narkosmedel inom veterinärmedicinen men då det är hallucinogent...ja, ni fattar...självklart är det idioter som måste peta i sig skiten bara för att få sig en kick.
Läs mer om den drogen här: http://en.wikipedia.org/wiki/Phencyclidine
Som förälder känner man sig jäkligt maktlös när man tänker på all skit som finns där ute. Där ute där mina barn ska leva sitt liv själva om några år. Även om jag har sådan tur att mina ungar inte börjar stoppa i sig något elände så kan de ju råka ut för någon som gjort det. Någon som får knäppen och slår ihjäl dem eller kör sin bil rakt upp på trottoaren där de står. Varför börjar man stoppa i sig något som man vet är så farligt för en?
Hur bekämpar man något sådant? Den klassiska bilden som dyker upp i hjärncellen när man tänker på ordet missbruk är ju dålig hemmiljö (missbrukande föräldrar/misshandel), psykisk påfrestning (dåligt självförtroende/mobbing/arbetslöshet)...om jag säger langare kanske du ser en kille från socialgrupp tre med trassliga hemförhållanden och en bristande skolgång. I verkliga livet kan det många gånger vara en tjej från socialgrupp ett med rika föräldrar och en högskoleutbildning i bagaget. Samma gäller för den som missbrukar, drogerna känner ingen klasskillnad, den slår lika hårt hos fattig som rik, outbildad som studerad. Det finns inga mallar. Vem kan vi lita på egentligen?
Det var en gång en pojke. Han var framåt, en utåtriktad och social kille. En glad kille som alltid hälsade och frågade hur man mådde och hur det stod till med familjen. En snäll kille med alla förutsättningar...kanske bara för snäll. Riktigt hur det gick till vet jag inte. När vet jag, det började när han flyttade till stan. Trots flera års kämpade med hjälp av sin familj kunde han inte ta sig ur skiten. Vi träffade honom på stan emellanåt. Han var alltid lika glad och nyfiken på hur vi hade det. Likaså mycket öppen med sina drogproblem. Nu finns han inte mer.
Idag går mina tankar till Patric, hans familj och sanna vänner. Likaså alla andra som på något sätt själva eller genom närstående är drabbade av missbruksproblem. Vad sägs om att vi alla lovar varandra att hålla ögon och öron öppna. Inte bara för våra egna barns skull utan för alla barns skull. Vi inför lite afrikanskt familjetänkande; alla barn är allas barn. Var inte rädda för att säga till, skvallra, bråka. De är ju vår framtid.
Snipp, snapp snut! Så var sommaren slut!
Fast man kan ju undra om den överhuvudtaget varit här i år? Kallt, blåsigt och regnigt, bättre kunde det ha varit! Skall dock inte klaga på hösten, vi har haft en vecka med riktigt trevligt väder, soligt och varmt. Synd bara att jag däckat i världens förkylning. Ont i halsen, heltjockt i bihålorna och vallningar men ingen feber. Har sluppit värk i lederna men är så trött, så trött...mkt tack vare att Minstan vaknat vid fem-halvsextiden på morgnarna den senaste tiden o då har jag precis somnat av utmattning. Har iaf fått in alla gröna tomater från växthuset och hängt upp all timjan på tork.
Jag hann få in en hink med lingon med. Skulle ha behövt en eller två till men förkylningen kom ivägen. Vi fick en fin dag uppe på Brånet tillsammans med syrran och vår pappa. Kul för pappsen också, han är ju till åren kommen och inte så pigg men har alltid gillat att vara ute. Han och mamma fiskade mycket förut och hösten ägnades åt bärplockning, till de egna förråden samt att de sålde lite. Vi fikade i kojan och drog sedan ut på hygget bakom berget. Pappa drog in i ungskogen och jag, syrra samt hennes äldsta dotter gick omkring med hjärtat i halsgropen, rädda att han skulle ramla och bryta någonting men det gick bra. Han ropade en gång och då trodde vi att det hänt något men han hade bara hittat ett sådan bra lingonställe. Cheezuz vad han skrämde oss!
Töserna skuttade omkring och försökte faktiskt göra lite nytta. Minstan ramlade mest och blev förbannad men Mellis fick ihop ett par plockare, duktigt gjort, det är en viss konst att först få in bären (utan en massa skräp) och sedan inte hälla ut allt vid nästa plock. Gammelfar behövde vi inte heller vara rädda för då vi hade de två mistlurarna med. Fan själv skulle dra dit pepparn växer om han hörde dem! Sedan drog vi hemöver till en sen middag som bestod av hemgjord pasta...mitt första försök...med beachamelsås smaksatt med rökt lax och citron. Tjejerna kom sent isäng och det märktes på Minstan morgonen efter, sur som ättika och ville inte ha frukost. Fick också hämta hem henne från FSK tidigare än bestämt.
Lovade några att lägga in bilden på Gammelfar som en i grannbyns jaktlag tog i helgen. De upptäckte att någon rumsterat om i slaktavfallet från en tidigare skjuten älg så en kille riggade upp en töcken där nattkamera, IR-kamera, för att se om han skulle få ngt på bild. Resultatet blev detta:
En rejäl bamsing. Likabra att man blev sjuk, det är alldeles för trångt i skogen härikring numer. Det var ju meningen att vi skulle ut och plocka lingon på ett hygge ner mot älven bara en bit från byn. Strax bortanför där Guben hittade björnskit när han gick med Stuff i lördags...säger bara: nattinatti Gammelfar...jag tycker det är dags att gå isäng nu!
Sommarens sista malvor.
Nehej, jag som skulle vila medan di små är på FSK och skola. Har en timme på mig innan Mellis kommer hem så det är bäst att slänga sig på soffan ett tag. Vill tacka björnfotografen för bilden, ingen nämnd, ingen glömd och dessutom håller vi oss anonyma. Vill ju inte ha massa nallejägare, med eller utan skjutvapen springandes runt benen. :)
Sista myntan från växthuset. Den har så vackra blommor, tyvärr gör bilden dem inte rättvisa. Hade problem med ljuset men det kommer ju fler somrar med mer mynta. De silvriga kvistarna är någon slags malört. (Nej, inte den man gör snaps på tyvärr!)
Livet är slut efter 25...bara så att ni vet!
Får ni också upp den där irriterande rutan från MSN när ni startar upp er dator? Måste fråga Guben om den går att få bort på något sätt. Där står att läsa de mest förunderliga ting om den och de samt dessa etc. "N" är inlagt för rehabilitering från sitt missbruk, "X" har bantat ned sig alternativt fettat på sig, "Q" är otrogen mot "P" med sin kusins, pojkväns lillasysters, chefs sekreterare osv.
Idag retade jag upp mig på annonsen för en kontaktförmedling. Den klatschiga rubriken löd, om jag minns rätt, såhär: "Singel och över 25? Bli kär igen!" Herreminje...skulle det vara hemskt att vara singel när man är 25 plus? OK för om det hade stått 35 plus...ur fertilitetssynpunkt alltså...men 25 år är ju rena ungdomen. Menar de att man är ute ur leken om man inte är 20 år och har fast sällskap sedan några år? Gift vid 25 med 1,66 barn, flashigt jobb såklart...för att ha råd med den rådande livsstilen med designerkläder och ett hus som ser ut som huset i de blanka, tjusiga inredningstidningarna; designertapeter, designermöbler och naturligtvis det senaste inom hushållstekniken.
Är folk så dumma att de går på en sådan rubrik? Svar; troligen...tyvärr. Dagens generation är så fullmatad med reklamens tyckande över hur vi bör vara, göra, säga och må att den har fullt upp med att bara överleva. Den *hinner* inte stanna upp och tänka över varför den blir matad med diverse floskler. Inte undra på att antalet utbrända blir fler och att depression är en vardagsdiagnos idag!
Reklam är makt. Sinnrikt utförd reklam ger kosing i kassan hos företagen, mest hos de stora som har råd med mycket och "välgjord" reklam. Pengar ger makt. That´s life och ser vi inte upp så kommer dagen 1984 snart. Inte det år som James Orwell spelar på men det dröjer nog inte allför länge om det fortsätter i den här takten. Om den inte redan är här förstås, välsminkad och dold bakom ett inställsamt leende!
http://dagensbok.com/index.asp?id=162
http://sv.wikipedia.org/wiki/George_Orwell
Vi avslutar dagens föreläsning med en liten trudelutt:
http://www.youtube.com/watch?v=WhNM2K8cmU8
Här finns att läsa lite mer om den:
Ståpäls!
Jag har iaf lyckats få in årets krusbärsskörd, det bidde fem liter. Planen är att göra en krusbärspaj av de finaste, lägga in de hyfsade i sockerlag (att ha i sockerkakor) och marmelad av de lite skruttiga. De tråkigaste får gå till "slattburken", den som så småningom blir till blandsaft. Nu ska jag försöka samla mod till att utmana alla getingar i vinbärsbuskarna, förhoppningsvis kan jag få ihop några liter bär till. Ska bara vänta ut revbensspjällen som ligger i ugnen, går ut när jag har vänt på dem.
Sabeltandade tigrar kan man iofs få ståpäls av att möta...men vi vet alla att Lasse-Maja bara är farlig för råttor men de är han dessto vassare på!
OK, förstår att ni undrar vad det är som jag får ståpäls av...inget än sålänge faktiskt. Dessutom avser jag inte mig själv utan mer Guben och resten av gubbarna i jaktlaget. (Nej, vi har ingen kvinna som jagar. Jag är iofs samlare men föredrar att samla på döda ting samt ätbart som inte blöder. Är för blödig för att skjuta de söta djuren...styckar, tillagar och äter gör jag dock gärna. Dubbemoral...jag vet...men så är det.) Guben kom iaf hem nyss för att hämta Stuff som varit hemma i några timmar för att äta lite och vila upp sig. Med iver i rösten berättade han att de sett färsk björnspillning strax nedanför jaktkojan och att det var rumsterat om rejält i marken. En i jaktlaget hade dessutom fått se björn igår när han satt ute på en hyggeskant. Först hade en älgkviga kommit rusande, halvt hysteriskt och efter den kom en björn i full fart. Tyvärr (för Rödskägget alltså) var det för långt håll för att skjuta. Kvigan hade nog blivit tacksam även om det i vanliga fall hade varit hon som fallit men that´s life. Jag är iaf glad över att vi har bra jägare i jaktlaget. Ingen skjuter hej vilt utan ser till att skjuta på vettigt avstånd, de kutar inte omkring hipp som happ (så de skjuter varandra) och ser till att öva innan och skjuta in bössan.
Tja, får se om de kommer hem med en björn istället för en älg idag då... Jag ska iaf beväpna mig med vår skruttiga digitalkamera och åka upp i skogen när dagens jakt är över. Återkommer förhoppningsvis med intressanta och tilltalande bilder på björnskit! :)
Finklädda tjejer sitter i soffan och väntar på våra gäster.
Björnar och födelsedagskalas!
Däremot kan jag uppvisa fotografiska bevis på att vi har björn inom vårt VVO. Grannen såg björnspår ute i skogen imorse och Guben kom hem överlycklig efter att ha sett desamma under kvällens inskjutning av älgstudsaren. Jag, Guben och töserna packade in oss i bilen (flickorna i pyjamas, de var på väg isäng) för att åka upp i skogen för en titt. Av spåren att döma är det ett ensamt vuxet djur. Inte helt oväntat, björn har synts till inom vårt och grannbyns VVO i flera år nu. För ett par dagar sedan sågs en hona med unge på gränsen mellan vårt VVO och grannbyns. Själv torde man aldrig få se ett djur "live", som jag pustar och stånkar när jag ska ta mig upp i stående ställning med bärplockaren. Kika på bilderna och jämför ramstorleken med mina trettiåttor.
