MaMaMade´s liv och leverne

Idag har vi gått från nagellack, håruppsättningar, långa kjolar och klackeskor till björnskit, sot och korvflott. Dagen började med det förstnämnda; töserna var bjuda på 6-årskalas. De var otroligt tjusiga men som vanligt hann vi klart allt i sista sekunden och så glömde jag att fota dem! Nåväl, det var rosa, guld, blommigt, spetsar, volanger, rosetter, pärlemorlack på naglar o flätor i uppsättning på skultarna. Jobbigt för mor då båda ville blir klara exakt samtidigt och mor är inte så duktigt på sådant där...tjejgrejs...




Jag och Guben lämnade av dem hos E och drog sedan iväg till Örträsk för en fika hos kompisar. *Två* timmar i frihet, tyst i bilen och för vår del kunde kalaset ha fått hålla på i flera timmar till. Men som med allt roligt tog våra ensamma timmar snabbt slut och vi fick åka tillbaka för att hämta dem. Vi gjorde ett snabbt besök på ett loppis men hittade inte någonting som tilltalade oss. Jo förresten, en jättefin servis men gamla serviser med guldrand brukar inte bli så fina efter ett tag när man diskar dem i maskin...o här handdiskas det *inte*! Ett snabbt besök på affären för lite inköp och sedan drog vi hemöver.



Väl hemma slängde jag ihop lite tzatziki som vi packade ner i ryggsäcken tillsammans med olika korvsorter, övriga tillbehör, dricka samt te och  maränger. Sedan åkte vi upp till jaktkojan, gjorde upp eld och grillade korv till middag. Solen tittade fram mellan molnen och det blev riktigt varmt och skönt. Extra roligt blev det då M (som jagar hos oss) kom förbi och hade sin svärfar med sig. Farbror A är en rolig prick även om åldern numer tagit ut sin rätt när det gäller minne och fysik. Han berättade att han ska fylla 86 år i år. Tassa blev glad för hon fick en kompis att nosa på då M hade med sin 10-åriga taxhane, fin vovve! Gick en sväng och plockade ihop ett par liter kråkbär som ska bli till kråkbärsdricka så småningom.




Vid 21-tiden började töserna bli lite väl oroliga. Speedade på socker samtidigt som sängdagstiden var överskriden med ett par timmar, så vi plockade ihop och åkte hem. Jag ska kika lite på TV:n och ta en kopp te men det dröjer nog inte läge innan jag hoppar isäng, det tar på med frisk luft och bärplockning!









Författaren i moderiktig utstyrsel à la tröja från Ellos barndel, 80-tals träningsbyxor samt min australienska bee-hat och nej, den "nödiga" benställningen beror enbart på att jag har en tallrik i knät!

Ibland kan man ju börja att undra...vad tänker man på när man ser en sådan här figur? Vad är det? Hur kom den dit och vad har den för funktion?  




Har ni tänkt på hur egocentrerade vi människor är? Vi ser bara oss själva och anser oss vara så jäkla fantastiska. Stanna upp ett tag, tänk efter och framför allt; titta efter! Sätt dig på huk och kika in under bladen på en buske, titta jupt ner inuti en blomkalk, lägg dig på rygg i gräset och titta upp i himlen...på molnen...eller på stjärnorna en klar natt. Stor i orden, liten på jorden. Jodå, nog är vi fantastiska varelser men det är också resten av naturen; insekter, fåglar, blommor, jord, vatten...rubbet!



Aubergineblomma, vid första anblicken ger den ett stelt och tilltufsat intryck, enkel och outvecklad som om den rest genom tiderna från dinosauriernas tidevarv.



Ja inte är den att jämföra med en ros eller orkidé  men stanna upp ett tag och titta lite närmare. Se hur vacker den mättade violetta färgen står mot den gråaktiga, håriga stammen. Se hur stolt den ser ut trots den graciösa bugningen på nacken som gör att den alltid tittar i marken och det slår dig...den är *vacker*!



När man ger sig tid till att verkligen se efter och funderar över hur och varför så blir man nästan smått religiös. Jag tror att det är därför jag tycker så mycket om att odla mina egna grönsaker. Spänningen när de första groddknopparna börjar att visa sig och resan därefter till en fullstor planta...hjärtblad, sidoskott, knoppar, blomma och slutligen en frukt av något slag... Se på bilden här ovan, det är en bild av en squashblomma. Visst är den magnifik! Formen, storleken, nervernas mönster på kronbladen och den sammetslena känslan när man stryker fingret över dem (jo, den här sorten är luden). Den doftar dessutom lite liljeaktigt och allt i kombination med det fantastiska bladverket gör att man lätt kan drömma sig bort till främmande djungler, trots att man sitter i mellersta Västerbotten och titt och tätt oroar sig för nattfrost.



Jag har äntligen avsmakat "Black Sea Man" och det lovar jag; den tomaten kommer jag att fortsätta att odla! Omdömet låter såhär: söt, saftig med en lätt "smörig" konsisten. Det är så underbart att gå ut i växthuset på morgonen och andas in luften, mättad av jord och fukt. Titta igenom plantorna och sedan stappla in under en börda av gurka och med fickorna fulla med tomater. Jag vet uppriktigt sagt inte hur jag ska klara mig denna vinter tills nästa säsong startar igen. Jag anser att vinterna här hos oss är att anse vara förtryck mot religiös minoritet!








Guben ropade på mig imorse och jag fattade kameran direkt trots att han inte sade något om den. En sparvhök tyckte att vårt husvagnstak var en strategisk punkt för en morgonjakt.

Sorg å sägandes är jordgubbssäsongen nu slut! Gubbaran har varit lite intetsägande i smaken i år men det får man väl räkna med efter allt regnande i juli. De har iaf smakat bättre än de man köper i affären! Lite gråmögel har det också hunnit bli men där får jag skylla mig själv som inte rensar upp ordentligt i djungeln.





Smultronen har dock överträffat sig själva i år. Har vildsmultron och nog är de "odlade" goda men *inget* slår de vilda i smaken! Stora och många har det blivit och vi har ätit av hjärtats lust.




Hallon verkar det bli dåligt med tyvärr. Har ju inte fått mig några trädgårdshallonplantor som det var tänkt i år men hoppades på de vilda. De är ju också så mycket godare än de hemodlade men tyvärr...finns inte ett bär på hyggena härikring. En bekant sa att det fanns gott om dem fläckvis men det måste vara på extremt bra ställen, biotoper som inte finns i min närhet. Sorgligt är det iaf, har inte plockat vildhallon sedan någon gång på 90-talet. Tur att jag fått några i det ris som invaderat baksidan på förrådet så jag har fått smaka. Har försökt memorera smaken ordentligt om det dröjer några år till innan jag får chansen.

Eller squash som de också kallas...och ja, jag har ful fantasi! Har helt plötsligt fullt av squash i kylskåpet, produktionen har verkligen accelererat med stormfart under rötmånaden. Tur att åtgången är stor då både jag och Minstan älskar att äta squashconfit på morgonmackan. Hittills är det endast en "Genovese" som kommit, de andra hör till den mörkgröna sorten som jag har glömt namnet på..."Black zucchini" kanske?





Melonerna ja...upptäckte till min förvåning att båda (galia?)melonerna var gula när jag besökte växthuset imorse. För två dagar sedan var de fortfarande gröna och jag hoppades att den gula färgen indikerade mognad. Tyckte också att något mer verkade konstigt men kunde inte komma på vad tills jag upptäckte att de hängde och dinglade helt fritt i sina "BH:ar".




De hade släppt från stjälken och först blev jag nervös över att något var fel men sansade mig och bestämde mig för att det betyder att de är perfekta. De är inte så stora och tunga som de ska vara enligt beskrivning (ca 1 kg om jag minns rätt) men huvudsaken är att de mognat till och smakar bra. Vi skar upp den lilla på 300 g (den större väger 460 g) och lite gulare i skalet samt en ljuvlig doft av honung.





Den var saftig och hade en underbara orange färg på fruktköttet. Den smakade underbart, lite mindre sötma och smak än en köpt söderöver men med de förutsättningar som de haft i sommar är jag mer än nöjd! Vattenmelonen får hänga kvar ett tag till.





Gurkorna lever fortfarande sitt eget liv. Har släppt lös flera sidoskott då säsongen snart är slut men det hjälper inte, det ploppar fram nya frukter för var dag. Igår bar jag och Minstan in sju stycken! Fick lov att skicka iväg töserna med några stycken till två av våra granndamer. Vi har ju fullt sjå med att hinna äta upp armeniern! (Jodå, halva är kvar...) Tomaterna är dock segare med att både sätta frukt och mogna till. "Sunrise" kommer stort nu men "Black Sea Man" har börjat få färg och idag kunde jag plocka in den första. Den har en härlig färg; halva frukten är grönbrun och halva är åt gammelrosa åt det lila hållet. Den är lite ojämt mogen så den får ligga i någon dag eller två innan jag provsmakar den. Av plantorna som står ute får jag nog ta in allihopa och hänga dem uppochner i pannrummet för att de ska mogna till.

Nu är det skördetid, buskarna dignar av bär...ja, i trädgården iaf och i växthuset mognar det till både det ena och det andra, fortare än vad vi hinner äta. Ute på myrarna har dock hjortronen lyst m sin frånvaro och på hyggena står hallonriset stolt utan ett endaste bär. Sorgen är stor...tur att det finns en hel del blåbär iaf. Nu är jag iofs ganska så less på blåbär då det är det enda vi har haft i frysen sedan början på 2000 men man får inte vara kräsen. Kommer iaf att få ihop en rejäl laddning vinbärsgelé av bären från mina egna buskar och jag hoppas få komma till våra kompisars pappa/svärfar o plocka ihop till ett par rejäla satser svartvinbärsdricka. Kommer att kunna göra en laddning blandsaft av rabarber och jordgubbar också. Rabarnbern är lite slak nu men det gör inte så mkt när man gör dricka och utblandad m "skräpjordgubbar" blir den inte så vass i smaken. Undrar vad jag ska hitta på med de vita vinbären i år? De ser riktigt fina ut men är inte helt mogna än...gelé kanske...saft kanske blir lite för sur för töserna och jag vill ju hålla nere på sockret.



I växthuset är det sista sprutten innan frosten nu; paprikorna kommer på löpande band, hoppas att de hinner mogna till på buskarna bara. Tomaterna mognar till för varje dag, vi har ätit av "Sunrise" i någon vecka nu och idag såg jag att "Brown Berry" håller på att få ordentligt med färg. Till min lycka finns där även en rejält stor gurkmelon samt en pytte, den lilla kommer kanske inte att hinna mogna till innan första frosten men jag är nöjd med en. Huvudsaken är att vi får smaka hur den egentligen ska smaka, den första började ju ruttna nederst. Nätmelonen o vattenmelonen verkar stå stilla i storlek men har jag tur mognar de till inuti. De har jag ju odlat mer som kuriosa...kul att testa. Kommer nog att så några plantor nästa år också men då bara ha en av varje sort i växthuset och ett par utomhus, har jag tur blir det en toppensommar och då kan det gå vägen.





Vintersquashen sätter frukt på löpande band, fick lov att rensa upp lite bland nya sidoskott och ta av de längsta då de inte kommer att hinna mogna till innan hösten annars. Plockade in tre sommarsquash idag men de går lite sämre. Det är sådan massiv tillväxt inne vid basen, förmodligen efter chocken vid frostnatten vid midsommar, samt att jag satt ihop dem med en icke lämplig växt som är jättestor. De får för lite utrymme både för "fötterna" och frukterna...för lite solljus och annat "käk". Nåja, orkar inte bry mig nu, det räcker och blir över ändå och till nästa år vet jag hur jag ska göra. Har gjort en stor burk squashconfit av de jag plockat in. Mycket jobb (fem ugnsplåtar à två timmar per plåt) för lite men rackarn´s så gott det är!






Som vanligt hittar man en massa intressanta typer där ute i trädgården. Söta otäcka eller bara konstiga men alla har vi det gemensamt att vi skördar till vårt uppehälle. Jordgubbar, kålblad eller flugor...eller i mitt fall; gurkor, squash och tomater. Tycker det är roligt när jag upptäcker någon vacker skalbagge eller neongrön spindel, har faktiskt blivit mindre "skvättig" när det gäller insekter sedan vi skaffade digitalkameran och jag började fotografera mer.



OK, jag blev *liiite* rädd i badrummet...eller man kanske borde säga överraskad. Det killade uppe på högerarmen, strax under axeln efter duschen för några dagar sedan. Tittade dit och skulle till att borsta bort den där "flugan" som man brukar göra helt automatisk under den här tiden på året. Sekunden innan jag nådde dit med handen fick jag ögonkontakt med en, ca 3 cm, stor brun och hårig spindel. Har *absolut ingenting* emot spindlar utan ser dem som något positivt. I vårt dammiga hus, jag avskyr att städa, har ungar, katter samt en hund som springer ut och in, är spindlar en tillgång. Vårt hus är ett paradis för kvalster och som dammintolerant borde jag hålla efter bättre men...ja, ni vet ju min hållning till städning. Spindlar äter kvalster samt andra småkryp och därmed hjälper de till en hel del för att hålla mig någorlunda på topp. *Men*...de får hålla sig från min kropp i fortsättningen tack! Hann tyvärr inte hämta kameran innan den försvann in under ett skåp men jag lovar; det var alla husspindlars urmoder! Tycker nog att den bor lite för nära vårt sovrum för att jag ska känna mig tillfreds men det finns mycket gott i badrummet så den håller sig nog kvar där...hoppas jag.