Blåbärsplockning på Brånet.
Idag sken solen från en nästan klarblå himmel när vi sent omsider vaknade och släpade oss upp ur sängarna. (Gäster igår, say no more!) Guben skjutsade Sonen in till storbyn där han tog bussen in till Umeå. Han och en kompis hade något ärende där...tror de talade om *hamburgare* och *brudar*. Tänk att den dagen äntligen har kommit då de frivilligt talar om att de är intresserade av det motsatta könet!
Här hemma har ju sysslorna hopats pga det dåliga vädret men jag beslutade enväldigt att vi skulle göra en utflykt till Brånet för att plocka ihop några liter blåbär. Jag packade ner lite ätbart i en kort och Gube, Tassa samt töser i bilen och så åkte vi iväg. Brånet är ett bra ställe för det mest och de flesta. Där står byns jaktkoja så Guben kan koka kaffe, marken är lättgådd vare sig man håller sig till skogsvägen eller inne i skogen då där är rejält utgallrad tallhed. Det brukar dessutom nästan alltid finnas någon plätt med bär även dåliga bärår.
Jag hoppade ur bilen strax före toppen på berget och plockade mig sakta men säkert bort mot stugan. Väl där satt Guben och drack kaffe. Jag packade upp ur korgen och så rensade jag de bär jag plockat under tiden vi fikade. Efter fiket tog vi en promenad nedför skogsvägen på baksidan av Brånet. Gammalt hygge till vänster om vägen där det kommer riktigt hyfsat med fina lingon. Till höger är det uppväxt unggran och inte så bra bärmarker. Inga blåbär att tala om men vi hittade en handfull små och bedrövliga (men ljuvligt goda) hallon som vi mumsade i oss. Jag passade på att fota lite svamp och annat kul längsefter vägen. Kan tala om att det inte är lätt att fota en packad humla som svajar i almycke en blåsig dag!
Guben och töserna packade ihop när vi kom tillbaka till stugan och jag tog en promenad nedför berget för att hinna få ihop någon liter bär till. Sammanlagt blev det nog tre liter och det tycker jag är bra då jag tar det lugnt (man ska ju hinna njuta av omgivningarna) och dessutom handplockar. Nu blir det lite pillning på kulorna, vill inte ha någon "gadd" kvar för då blir vinterns blåbärsmuffins inte lika goda. Fast det är inte få farligt, jag rensar hellre blåbär än hallon.
Min son...ett svin...
Jag skulle lika gärna kunna kalla den här bloggen för en so´s bekännelser ity mina barn är små grisar...iaf min son och lillasyster Mellis visar redan samma takter. Nej, ni kan inte skylla på föräldrarna och deras uppfostran. Jag erkänner villigt att jag inte är ett stort fan av dammsugning och dammtorkning och dylikt (fast jag borde, dammöverkänslig som jag är) men man kan ju inte släppa det hur långt som helst, det fattar till och med jag!
Imorse vaknade jag två gånger, först halvdant i sängen och sedan rejält när jag tittade mig i spegeln. Ögonbrynen är i STORT behov av en ansning och har varit en längre tid men pincetten är som bortblåst från jordens yta. Sonen har lovat och svurit på att han inte farit med den...vilket händer då och då...och jag har letat igenom *alla* andra tänkbara platser som den kan tänkas ha hamnat på. Eftersom jag inte hittade den på mina ställen så anklagade jag Sonen i det tysta och bestämde mig för att genomsöka hans rum. För att finna en pincett där måste man städa; jämför med uttrycket att hitta en nål i en höstack. Eftersom jag vet att jag måste gripa lusten i flykten när den infaller för städning satte jag igång...iklädd vit- och blårandiga linnebyxor och vit t-shirt vilket inte var så smart men jag måste ju ta chansen!
Efter fem timmar hade jag röjt upp bland allt skräpet, sorterat och slängt, dammtorkat det värsta och dammsugit. Däremellan slängde jag in några tvättar, vilket fram till nu renderat i sex stycken stora högar med ren tvätt...men de tar vi en annan dag, det är snart sängdags! Efter det stora städrycket var jag både less och knäckt så det fick bli en kopp te och en chokladbit inlåst i syrummet (så att inte töserna skulle se chokladbiten). Väl där inne tänkte jag att det är synd och skam att jag inte får Minstans top färdig så jag satte igång att sy. Guben har varit snäll och värmt på middagen, lätt då det fanns rester från igår; älgsteksgryta och kokt potatis att steka upp. Gryta är ju alltid godast dagen efter tillagandet och med mycket gräddsås, en liten klick svartvinbärsgelé och ett kallt glas öl blev det himmelskt!
Nu är topen *nästan* färdig, det fattas ett block och jag har bara sytt ihop blocken i rader än men det går fort då det är en lite sak, som ska vara i hennes lilla utdragssäng. Ihop med raderna och sedan dit med en bård och sedan är det "bara" att kvilta ihop den. Inte min melodi, föredrar topparna men a woman has to do what a woman has to do! Efter det att vi slängt isäng flickorna (och jag inte kunde sy mer då Minstan sover i mitt syrum) tog jag en dusch medan min karlakarl fixade saften som jag silat upp. Blandsaft på lite olika bärrester från frysen som vi fick lov att frosta av i förrgår. (Jag sparar alla "tråkiga" bär; knöliga jordgubbar och halvskruttiga hallon med mera och när jag får ihop ett gäng gör jag blandsaft på dem.)
Sådärja, nu finns det bildbevis ute i cyberspace på att kusins tjurar äter på mina träd. Stackar´n kanske hade huvudvärk...det finns ju acetylsalisylsyra i pilbarken...i så fall är han ursäktad!
Nu sitter jag här och Guben har precis startat en film; "Undercover Blues" med Kathleen Turner och Dennis Quaid, från slutet av 80-talet tror jag. Ingen djupare rulle men perfekt en kväll när ögonen går i kors av trötthet. "- Hi, Morty!"........"- My name is Muerte!" Kul prick den där Morty! Tror att jag ska göra honom sällskap i soffan nu. Lev väl!
Nej, jag hittade inte pincetten. Får köpa en ny imorgon, måste, vi får middagsfrämmande och jag vill inte skrämma barnen...
Visst ja, min senaste finfångst! Jämför med spetsen på mina 38:or, det bidden en halv lunch bara av den här rackaren!
Rätt skall vara rätt!
Lotusblomma
Med det önskar jag allahopa en god natt och vackra drömmar!
Liv, död och förgängelse.
Alla skall vi den vägen vandra. Har ni tänkt på hur ofta vi säger just den frasen och hur många gånger har vi retat upp oss på andra som säger det fast vi själva tjötar på i samma spår allt som oftast? Däremellan tänker vi aldrig på döden. Vi hinner inte. Framförallt *vill vi inte*!
Jag och Guben har en Intenet-bekant som nyligen mist sin älskade lillasyster. Vi känner bara varandra över nätet, ja vi känner inte varandra som man menar med beskrivningen "känner". Vi läser väl varandras inlägg om ditt och datt...mest tjatter om dumheter...men den här killen är i samma ålder och verkar vara en schysst person. Igår kväll skrev han att hans lillasyster dött och lite senare berättade han hur hon varit och varför hon dött...det var en enkel men mycket vacker kärleksförklaring till henne och vi var många på forumet som blev rörda. Jag började fundera en del, på döden och dem av våra nära som gått före oss.
Idag fick jag sedan se hur en (liten geting? Stekel?) satt och kalasade på en kålmask på en av mina broccoliplantor. Masken var för stor och tung, stekeln tuggade, slet och drog. Maskstackaren vred sig ett tag men plötsligt hade stekeln tuggat sig igenom kroppen och lyfte med kämpade vingar. Masken låg huvudlös och mycket död kvar på broccoliplantan. Därmed satte hjärnan igång att spinna igen; liv död, födelse och förgängelse...djur och människor...vi är alla lika inför döden. Men sörjer djuren? Lever de med en livslång smärta livet ut efter att en familjemedlem har dött eller rycker de på de imaginära axlarna och säger; that´s life!?
Ämnet kommer säkerligen att vara aktuellt länge för mig. Jag blev inspirerad till ett nytt syprojekt. Man får hoppas att det blir klart innan min dag kommer...jag har ju en förmåga att inte kunna avsluta mina projekt men men...den som lever får se! Jag tänker inte tjata på mer om detta nu, det lugn jag behöver för sådana djupa tankar vill inte infinna sig. Det får bli sedan någon gång istället. Se detta som en liten hörna i cyberspace där en liten del av Piyada lever kvar...
Du frågar om döden. Jag ser den
Du frågar om döden. Jag ser den
Som en källa, en annan jord,
Det som finns här men där är mera exakt,
Klarare, tåligare, hemlighetsfullare.
/Bo Carpelan
I min min värld finns inte döden, inte som ett svart ingenting eller sittandes vid Jesu bord. Mer som en annan dimension, en annan jord som Bo Carpelan skriver här ovan och jag tror definitivt på reinkarnation. Så Piyada, var du är är; jag hälsar dig och tackar! Själv fick jag aldrig förmånen att träffa och lära känna dig men enligt din bror är det många här i världen som älskar dig för din vackra själ, tack för att du ville lära känna dem!
Kina är i ropet nu!
Kina är ju i ropet nu när OS går av stapeln där. Vi har ju haft nöjet att få se lite av det enorma landet under vår adoptionsresa, när vi hämtade hem Mellis. Jag har haft turen att göra två resor dit då jag själv åkte över för att hämta hem Minstan. Tyvärr är det så mycket jobbigare att komma sig ut när man är ensam. Särskilt när tösabiten var både undernärd och utsjuk, inga krafter att tala om där jämfört med den pigga och stabila krabat vi fått tidigare. Även jag blev snuvig av de kalla vinterstormarna uppe i Beijing plus att jag åkte på ett par dagars magsjuka nere i Guangzhou, så vi tog det mest lugnt för att klara av det redan inplanerade programmet. Här nedan kommer lite bilder från vår första resa till Kina; Beijing - Chongqing (Sichuan) - Beijing.
Tänker iaf visa några av mina favoritbilder från båda resorna. Inte så mycket att läsa denna gång alltså, utan titta, njut och dröm er bort!
Beijing Blue Zoo, rekommenderas!
Trött panda på det vanliga zoo´t i Beijing. Inte lika djurvänligt som våra djurparker och några av de större, vandringsbenägna djuren uppvisade en del stressbeteenden, tyvärr.
Här är vi på besök i "Nya" Sommarpalatset (Yiheyuan). Ett gott råd; se till att besöka en toalett före. Området är enormt och det finns bara toaletter vid huvudentrén (fd östra palatsporten, DOnggongmen)...behöver jag tala om att vi gick in genom en sidoentré...och jag hade bälgat i mig vatten i massor innan...vojne, vojne!
Jianguomennei Dajjie, den stora genomfartsleden som skär rakt igenom Beijing i ost/västlig riktning.
Så är vi framme i Sichuan; Chongqing city sedd från vårt hotell; Holiday Inn, mkt trevligt hotell för övrigt.
Civil affairs-kontoret i Chongqing. Mellis är på G att bli vår dotter. Här har hon äntligen lugnat ner sig lite efter en timmes ilsket gråtande och skrikande. Tänk en tvärförbannad unge med starka lungor i ett rum med stenväggar och stengolv...*puh*!
Trött blir man iaf av allt skrikande. Hon tuppade av i min famn på bussen tillbaka till hotellet och vaknade inte på ett par timmar. Efter en rejält grötskål och några kex var vi bästisar och bundisar! Med detta lärde jag mig att det inte bara är hos män som man kan nå hjärtat genom magen.
Efter tuppluren blev det mat och bad samt lite bus och mys med mama och gege i mammas säng.
Besök på barnhemmet. Vår tolk, en mycket trevlig kvinna. Avdelningsföreståndarinnan, ansvarig barnsköterska för sovsalen (Mellis sköterska alltså), Mellis och en förkyld mamma i Mellis gamla sovsal.
I andra sängen från höger låg Mellis under sitt första levnadsår.
Hallen och leksalen i bakgrunden.
Leksalen.
Barnhemmet är understött av Half The Sky Foundation, en amerikansk välgörenhetsförening.
I och med det amerikanska stödet är barnhemmet välförsett med leksaker, hygienartiklar, personal och barnen är välgödda. De flesta ungarna såg glada och utåtriktade ut och vi önskar att alla barnhem hade fått samma förutsättningar.
Korridoren med sovsalar längs ena sidan. Första dörren till höger är Mellis gamla sovsal.
Utflykt på stan, här vid punkten där Yangtze-floden flyter samman med Jialing-floden.
Sammanflödet mellan de två floderna.
Stadsvy, Chongqing city.
Chongqing City Hall.
Gamla stan i Chongqing. Den enda delen som är kvar av det gamla efter kriget.
Hit måste ni åka om ni besöker Chongqing!
Det bästa är att det är ett vanligt bostadsområde. Folk och arbetar där trots att det känns som ett hembygdsområde i jämförelse med den moderna staden.
Tempel i gamla stan.
Tian´anmen - Himmelska Fridens Torg.
Ordförande Mao´s minneshall (mausoleeum).
Kejsarpalatset, Den Förbjudna Staden eller Den Pupurröda Förbjudna Staden om vi ska vara noga - Zijincheng.
Vi startade i ena änden av Himmelska fridens torg efter frukost. Gick rakt över torget, in i Förbjudna Staden, gick rakt igenom med ett stopp för blöjbyte och lite fotografering...det tog hela dagen!
Vi hade mycket roligt åt alla kinesiska gruppresor. Alla hade likadana kepsar i olika färger (efter researrangör kanske) och alla hade de en mer eller mindre hysterisk guide som sprang omkring som en galen höna, ropandes i en megafon. Jisses vilket liv det var!
Stenträdgården i Förbjudna staden.
Trädgården anlades på detta sätt då en vanlig trädgård hyser alltför många gömställen för en eventuell lönnmördare. Kejsaren måste vara säker i alla lägen!
Det kejserliga tehuset upp på ett "berg" i stenträdgården.
Sista dagen i Kina besökte vi den beryktade mure vid Mutianyu.
Tyvärr var det oerhört dimmigt den dagen. En riktig tjocka på gränsen till regn.
Men vi har i alla fall varit där!
Vädret gjorde faktiskt besöket lite spännande då man lättare kunde drömma sig tillbaka i historien, lite spooky sådär.
En sista bild under nerfärden i linbanan.
Äntligen på hemväg men med lite sorg i hjärtat...
Efter alla timmar på flygplanet var det skönt att se Stockholms skärgård dyka upp utanför fönstret. Bara 75 mil kvar hem!
Första kvällen hemma. Det är jobbigt att få en familj, resa så lång och hamna i kyla dessutom! Tur att man tjyvade mammas torkhandduk i Kina så man har en snutte att trösta sig med.
Importerad arbetskraft.
Såhär i bärtider svämmar skogen inte bara över av bär utan även av bärplockare. Förut stötte man alltid ihop med ett gäng svenska pensionärer, ofta parvis grupperade, som på detta sätt skaffade sig lite motion och fysisk uppfostran samtidigt som de kunde spä på den usla pensionen med några kronor. Numer har dessa bytts ut till yngre (oftast) förmågor som kommer från världens alla runda hörn. Många av dem kommer hit för egen maskin och lite hjälp av färjor mellan Sverige och öststaterna. Dock blir även horder av människor importerade från andra sidan jordklotet. Vi har i flera år haft ett jättegäng thailändare som finkammat skogarna på det ätbara "guldet". Säsongen startar med hjortronen, sedan kommer blåbären och sist lingonen. (Jag har aldrig sett dem plocka hallon, de kanske inte köper upp vildhallon...det är nog billigare att odla dem då de kommer väldigt ojämt.)
I år har vi träffat på ett par gäng thailändare men enligt tidningen ska det även springa omkring en massa kineser i vår kommun. De bor i gamla Sanatoriet uppe i Hällnäs. Det skulle vara kul att kuta ihop med någon...måste fråga om någon av dem kommer från Sichuan eller Guangdong, mina tösers hemprovinser. Det är en sak som är skönt med att man har blivit äldre; man vågar ta kontakt och fråga människor om det mesta. Förut var man för blyg och för rädd för att göra bort sig.
En sak som både jag och Guben har fundera över är hur det kan bära sig att åka över halva jordklotet för att plocka bär här hos oss? De som tar hit dem...går de verkligen plus på affären? De som kommer hit för att plocka bär...får de några pengar över till hemresan? Som jag har förstått det betalar de för resan hit och hem men även för mat och uppehälle. Om man tänker på vad bären kan säljas för (en spottstyver) och vad bara maten kostar i vårt land, kan det inte bli många kronor som de tjänar i slutändan. Tur att svenska kronan är värd så mkt mer när man omvandlar den till bath och yuan.
Jag hoppas att de lyckas hitta guldställen så att de inte går back på sitt plockande i år. Bären står oftast kvar ute i skogen och ruttnar när vintern nalkas, vilket slöseri! Man kan iofs ha delade meningar om det är positivt eller negativt med denna säsongsinvandring av helt andra orsaker. Visst kommer det många som är skithögar, mest stör jag mig på dem som inte bara plockar bär utan även utför brott under sin turné genom Sverige. Tyvärr verkar det mest vara de som bor närmast oss som är klåfingriga. Har ännu inte hört talas om någon thailändare som åkt dit för stöld men så har de ju ett rykte om sig att vara mycket ärliga. De är iaf oftast mycket trevliga när man stöter ihop, ler och vinkar...trevligt!
Öststatarna har ju i stort sett samma kultur och vanor som oss men vad tänker alla dessa asiater om oss och det här med bärplockning? Vad funderar deras nära och kära därhemma över när de åker så långt, till ett annat land på andra sidan jordklotet, ett land som de kanske knappt har hört talas om? Vad vet de om Sverige och vad berättar de återvändande? Jag undrar jag...kanske även de tror att vi har isbjörnar gåendes på gatorna...jo, en amerikanska som jag haft kontakt med över nätet trodde det...säkert! Hon tyckte även att det lät så exotiskt med valborgsmässoafton, midsommarafton och blev helt chockad över att man kunde äta ren. Dessutom kunde hon inte föreställa sig att det finns människor som jagar och fiskar djur och sedan äter dem! Köttet köper man ju i affären! Jo, det är säkert...hon trodde verkligen att alla lever som hon gör och om hon tror som hon gör... vad ska inte då de från asien tro om oss? Vi delar trots allt en grundkultur med amerikanarna medan asien och vi ligger så långt ifrån varandra som det bara kan gå. Den som fick vara en fluga på väggen...
Jag och Guben är helsålda på Thailand så jag tycker det är kul när jag träffar på de här gängen ute i skogen. Vi har rest dit några gånger och det hade säkert blivit många fler resor om ekonomin hade tillåtit det. Visserligen har vi inte tuffat runt och sett det "verkliga Thailand" utan hållit oss till de ställen som är lättåtkomliga då vi alltid rest med barn. Dock har vi undvikit de värsta turistfällorna. Hittills har alla vi mött varit både vänliga och ärliga och jisses vad de gillar barn! Vi har fått gå före i köer, fått suverän service överallt där vi ätit, de har gullat och lekt med Sonen och Mellis och det har aldrig varit problem med att man haft ungarna med sig. Andra gången vi åkte dit bodde vi på samma hotell som vid första resan och hotellvärdinnan kom inte bara ihåg oss utan hälsade även på Sonen vid hans förnamn!
Guben och Mellis i poolen på Wanna´s Place i Ao Nang. Rekommenderas om ni ska dit, trevliga människor och fräscht boende!
Resa är livet! Synd bara att det kostar så mycket pengar och definitivt inte är bra för miljön!
Gecko! Härliga djur!
Mat, mat, mat...
Trots frånvaro av hyfsad ekonomi pga nyligen gjord semesterresa har vi kunnat njuta en del. I söndags hade vi vår 17-åriga bröllopsdag så jag svängde ihop en chokladtårta. Det var ett nytt recept och den såg väldigt god ut på bilden, saftig och fin. Tyvärr höll det inte i verkligheten eller så gjorde jag fel som lät den stå inne i 5 minuter till. Det stod 45 minuter i receptet så jag ställde äggklockan på 40 minuter, kollade när den ringde och då skvalpade kakan i formen så det fick bli 5 minuter till. Det hann hända mycket på de 5 minuterna! Men...med mycket grädde gick den ned, trots torrhet och lite chokladsmak. Ska testa den en gång till, fungerar det inte då åker receptet ner i Det Stora Arkivet.
Idag åt vi lite blandat. Jag hade rökt och långstekt en bit älgkött tidigare som av någon outgrundlig anledning inte smakade någonting trots att det legat länge både i saltlake och i röken. Det fick bli en gryta istället och *den* blev smarrig! Köttet fick koka i grädde och vatten med en hög lök, flera vitlöksklyftor, salt och svartpeppar...resultatet blev en mustig gryta med otrolig doft och smak! Den tog mig tillbaka till barndomen och besöken hos mormor som alltid hade något på spisen när vi kom. Antingen stekfläsk (salt och hårdstekt) eller får-i-kål...och det luktade precis som min älggryta.
Då gryt-resterna bara räckte till 2-3 personer slängde jag ihop en räkpanna också. Fräste upp ett par schalottenlökar, 1 finhackad chili (utan kärnor), 1 *stor* vitlöksklyfta. Strödde några korn råsocker över för att ta lite udd av chilin (onödigt, jag vet, ska sluta helt med socker igen när skolan börjar) och rejält med Santa Maria´s mango/curry-krydda. På det hällde jag slutligen 2 dl grädde, lade ner ett par nävar broccoli, blomkål samt gröna ärtor och lät sjuda tills grönsakerna var klara. Slängde ner ett par nävar räkor och sedan var det klart...och gott blev det!
Kvällen såg ut att bli hyfsat fin så efter middagen grävde jag upp lite mask. Guben hade ett samtal med Sonen om barnvakt och så fort vi slängt isäng töserna travade vi ner till båten för en lite tur på älven och dopp med kroken. Vi åkte upp till Tuvan där vi blev sittande ett tag då det plötsligt kom ett stim rejäla abborrar som inte bara var rejäla till storleken utan till aptiten dessutom! Slutresultatet blev 6 st matabborrar som just nu ligger i kylskåpet och väntar på att få simma i saltlaken som står på kylning. Imorgon blir det rökning av...passar bra då vi får främmande på eftermiddagen. Ska svänga ihop lite tunnbröd att äta fisk på imorgon förmiddag, namnam!
Hittade dessutom några fina bitar älgkött från kalv; ryggbiff samt en lite fin stekbit. Skall saltas och långstekas i ugn i övermorgon. Någon slags potatissallad på nypären till skulle jag tro. Tillåter mig dem då det är så kort säsong. Dessutom får vi nästan ingen potatis över att spara över vintern i år. Kusinmåg så att grannen som vi sätter potatis hos kopplade loss potatismaskinen när han hade satt sin potatis och drog (den felaktiga) slutsatsen att det inte skulle sättas ngt på den sista biten. Så när vi satte vår potatis någon veckan efteråt hade han sått där. Vi försökte rensa bort det mesta men lite blev kvar och 2 ränder är helt orensade då jag fick ryggskott mitt i allt. Nåja, det finns ju blomkål och broccoli, det är gott det med och så mycket nyttigare!
Nu är chokladen urdrucken och jag ska roa mig med lite Mahjong på datorn. Guben och Sonen ser på "Desperado" på TV:n men den roar icket mig...men musiken är bra. Sedan ska jag nanna, måste ju upp tidigt imorgon och baka bröd, kaka och röka fisk. Natti!
Okej då...MaMaMade´s varma choklad:
1 kopp mjölk
2 rutor mörk choklad (70%)
några korn vaniljpulver (mixad vaniljstång)
Kör i micron i ett par minuter.
Blanda i:
1 rejäl tsk cocosfett (helst det kallpressade med smak)
1 tsk honung (klöverblomshonungen är supergod, smakar kola!)
1 välfylld tsk 100% cacao (rekommenderar La Praliné)
Kör i micron någon minut till och vispa igenom ordentligt igen. Fyll din mugg och klicka på rejält med vispad grädde. Njut! (Man sussar väldigt gott på en sådan mugg...)
Vilken sommar det var, 2006, ovanligt lågt vattenstånd i älven och allt växte så det knakade. Här borlottibönor (smörbönor) i växthuset, i slutet av augusti växte de igenom taket (de sköt bort glasskivorna)!
