Vem i hela världen kan man lita på?
Det har varit mycket skit i helgen. Lönehelg. Fylla. PCP. Jo, en till mig närstående har suttit en halv natt med en skogstokig person, enligt honom själv påtänd av PCP...Angels Dust...fencyklidin. Egentligen ett narkosmedel inom veterinärmedicinen men då det är hallucinogent...ja, ni fattar...självklart är det idioter som måste peta i sig skiten bara för att få sig en kick.
Läs mer om den drogen här: http://en.wikipedia.org/wiki/Phencyclidine
Som förälder känner man sig jäkligt maktlös när man tänker på all skit som finns där ute. Där ute där mina barn ska leva sitt liv själva om några år. Även om jag har sådan tur att mina ungar inte börjar stoppa i sig något elände så kan de ju råka ut för någon som gjort det. Någon som får knäppen och slår ihjäl dem eller kör sin bil rakt upp på trottoaren där de står. Varför börjar man stoppa i sig något som man vet är så farligt för en?
Hur bekämpar man något sådant? Den klassiska bilden som dyker upp i hjärncellen när man tänker på ordet missbruk är ju dålig hemmiljö (missbrukande föräldrar/misshandel), psykisk påfrestning (dåligt självförtroende/mobbing/arbetslöshet)...om jag säger langare kanske du ser en kille från socialgrupp tre med trassliga hemförhållanden och en bristande skolgång. I verkliga livet kan det många gånger vara en tjej från socialgrupp ett med rika föräldrar och en högskoleutbildning i bagaget. Samma gäller för den som missbrukar, drogerna känner ingen klasskillnad, den slår lika hårt hos fattig som rik, outbildad som studerad. Det finns inga mallar. Vem kan vi lita på egentligen?
Det var en gång en pojke. Han var framåt, en utåtriktad och social kille. En glad kille som alltid hälsade och frågade hur man mådde och hur det stod till med familjen. En snäll kille med alla förutsättningar...kanske bara för snäll. Riktigt hur det gick till vet jag inte. När vet jag, det började när han flyttade till stan. Trots flera års kämpade med hjälp av sin familj kunde han inte ta sig ur skiten. Vi träffade honom på stan emellanåt. Han var alltid lika glad och nyfiken på hur vi hade det. Likaså mycket öppen med sina drogproblem. Nu finns han inte mer.
Idag går mina tankar till Patric, hans familj och sanna vänner. Likaså alla andra som på något sätt själva eller genom närstående är drabbade av missbruksproblem. Vad sägs om att vi alla lovar varandra att hålla ögon och öron öppna. Inte bara för våra egna barns skull utan för alla barns skull. Vi inför lite afrikanskt familjetänkande; alla barn är allas barn. Var inte rädda för att säga till, skvallra, bråka. De är ju vår framtid.
Snipp, snapp snut! Så var sommaren slut!
Fast man kan ju undra om den överhuvudtaget varit här i år? Kallt, blåsigt och regnigt, bättre kunde det ha varit! Skall dock inte klaga på hösten, vi har haft en vecka med riktigt trevligt väder, soligt och varmt. Synd bara att jag däckat i världens förkylning. Ont i halsen, heltjockt i bihålorna och vallningar men ingen feber. Har sluppit värk i lederna men är så trött, så trött...mkt tack vare att Minstan vaknat vid fem-halvsextiden på morgnarna den senaste tiden o då har jag precis somnat av utmattning. Har iaf fått in alla gröna tomater från växthuset och hängt upp all timjan på tork.
Jag hann få in en hink med lingon med. Skulle ha behövt en eller två till men förkylningen kom ivägen. Vi fick en fin dag uppe på Brånet tillsammans med syrran och vår pappa. Kul för pappsen också, han är ju till åren kommen och inte så pigg men har alltid gillat att vara ute. Han och mamma fiskade mycket förut och hösten ägnades åt bärplockning, till de egna förråden samt att de sålde lite. Vi fikade i kojan och drog sedan ut på hygget bakom berget. Pappa drog in i ungskogen och jag, syrra samt hennes äldsta dotter gick omkring med hjärtat i halsgropen, rädda att han skulle ramla och bryta någonting men det gick bra. Han ropade en gång och då trodde vi att det hänt något men han hade bara hittat ett sådan bra lingonställe. Cheezuz vad han skrämde oss!
Töserna skuttade omkring och försökte faktiskt göra lite nytta. Minstan ramlade mest och blev förbannad men Mellis fick ihop ett par plockare, duktigt gjort, det är en viss konst att först få in bären (utan en massa skräp) och sedan inte hälla ut allt vid nästa plock. Gammelfar behövde vi inte heller vara rädda för då vi hade de två mistlurarna med. Fan själv skulle dra dit pepparn växer om han hörde dem! Sedan drog vi hemöver till en sen middag som bestod av hemgjord pasta...mitt första försök...med beachamelsås smaksatt med rökt lax och citron. Tjejerna kom sent isäng och det märktes på Minstan morgonen efter, sur som ättika och ville inte ha frukost. Fick också hämta hem henne från FSK tidigare än bestämt.
Lovade några att lägga in bilden på Gammelfar som en i grannbyns jaktlag tog i helgen. De upptäckte att någon rumsterat om i slaktavfallet från en tidigare skjuten älg så en kille riggade upp en töcken där nattkamera, IR-kamera, för att se om han skulle få ngt på bild. Resultatet blev detta:
En rejäl bamsing. Likabra att man blev sjuk, det är alldeles för trångt i skogen härikring numer. Det var ju meningen att vi skulle ut och plocka lingon på ett hygge ner mot älven bara en bit från byn. Strax bortanför där Guben hittade björnskit när han gick med Stuff i lördags...säger bara: nattinatti Gammelfar...jag tycker det är dags att gå isäng nu!
Sommarens sista malvor.
Nehej, jag som skulle vila medan di små är på FSK och skola. Har en timme på mig innan Mellis kommer hem så det är bäst att slänga sig på soffan ett tag. Vill tacka björnfotografen för bilden, ingen nämnd, ingen glömd och dessutom håller vi oss anonyma. Vill ju inte ha massa nallejägare, med eller utan skjutvapen springandes runt benen. :)
Sista myntan från växthuset. Den har så vackra blommor, tyvärr gör bilden dem inte rättvisa. Hade problem med ljuset men det kommer ju fler somrar med mer mynta. De silvriga kvistarna är någon slags malört. (Nej, inte den man gör snaps på tyvärr!)
Livet är slut efter 25...bara så att ni vet!
Får ni också upp den där irriterande rutan från MSN när ni startar upp er dator? Måste fråga Guben om den går att få bort på något sätt. Där står att läsa de mest förunderliga ting om den och de samt dessa etc. "N" är inlagt för rehabilitering från sitt missbruk, "X" har bantat ned sig alternativt fettat på sig, "Q" är otrogen mot "P" med sin kusins, pojkväns lillasysters, chefs sekreterare osv.
Idag retade jag upp mig på annonsen för en kontaktförmedling. Den klatschiga rubriken löd, om jag minns rätt, såhär: "Singel och över 25? Bli kär igen!" Herreminje...skulle det vara hemskt att vara singel när man är 25 plus? OK för om det hade stått 35 plus...ur fertilitetssynpunkt alltså...men 25 år är ju rena ungdomen. Menar de att man är ute ur leken om man inte är 20 år och har fast sällskap sedan några år? Gift vid 25 med 1,66 barn, flashigt jobb såklart...för att ha råd med den rådande livsstilen med designerkläder och ett hus som ser ut som huset i de blanka, tjusiga inredningstidningarna; designertapeter, designermöbler och naturligtvis det senaste inom hushållstekniken.
Är folk så dumma att de går på en sådan rubrik? Svar; troligen...tyvärr. Dagens generation är så fullmatad med reklamens tyckande över hur vi bör vara, göra, säga och må att den har fullt upp med att bara överleva. Den *hinner* inte stanna upp och tänka över varför den blir matad med diverse floskler. Inte undra på att antalet utbrända blir fler och att depression är en vardagsdiagnos idag!
Reklam är makt. Sinnrikt utförd reklam ger kosing i kassan hos företagen, mest hos de stora som har råd med mycket och "välgjord" reklam. Pengar ger makt. That´s life och ser vi inte upp så kommer dagen 1984 snart. Inte det år som James Orwell spelar på men det dröjer nog inte allför länge om det fortsätter i den här takten. Om den inte redan är här förstås, välsminkad och dold bakom ett inställsamt leende!
http://dagensbok.com/index.asp?id=162
http://sv.wikipedia.org/wiki/George_Orwell
Vi avslutar dagens föreläsning med en liten trudelutt:
http://www.youtube.com/watch?v=WhNM2K8cmU8
Här finns att läsa lite mer om den:
Ståpäls!
Jag har iaf lyckats få in årets krusbärsskörd, det bidde fem liter. Planen är att göra en krusbärspaj av de finaste, lägga in de hyfsade i sockerlag (att ha i sockerkakor) och marmelad av de lite skruttiga. De tråkigaste får gå till "slattburken", den som så småningom blir till blandsaft. Nu ska jag försöka samla mod till att utmana alla getingar i vinbärsbuskarna, förhoppningsvis kan jag få ihop några liter bär till. Ska bara vänta ut revbensspjällen som ligger i ugnen, går ut när jag har vänt på dem.
Sabeltandade tigrar kan man iofs få ståpäls av att möta...men vi vet alla att Lasse-Maja bara är farlig för råttor men de är han dessto vassare på!
OK, förstår att ni undrar vad det är som jag får ståpäls av...inget än sålänge faktiskt. Dessutom avser jag inte mig själv utan mer Guben och resten av gubbarna i jaktlaget. (Nej, vi har ingen kvinna som jagar. Jag är iofs samlare men föredrar att samla på döda ting samt ätbart som inte blöder. Är för blödig för att skjuta de söta djuren...styckar, tillagar och äter gör jag dock gärna. Dubbemoral...jag vet...men så är det.) Guben kom iaf hem nyss för att hämta Stuff som varit hemma i några timmar för att äta lite och vila upp sig. Med iver i rösten berättade han att de sett färsk björnspillning strax nedanför jaktkojan och att det var rumsterat om rejält i marken. En i jaktlaget hade dessutom fått se björn igår när han satt ute på en hyggeskant. Först hade en älgkviga kommit rusande, halvt hysteriskt och efter den kom en björn i full fart. Tyvärr (för Rödskägget alltså) var det för långt håll för att skjuta. Kvigan hade nog blivit tacksam även om det i vanliga fall hade varit hon som fallit men that´s life. Jag är iaf glad över att vi har bra jägare i jaktlaget. Ingen skjuter hej vilt utan ser till att skjuta på vettigt avstånd, de kutar inte omkring hipp som happ (så de skjuter varandra) och ser till att öva innan och skjuta in bössan.
Tja, får se om de kommer hem med en björn istället för en älg idag då... Jag ska iaf beväpna mig med vår skruttiga digitalkamera och åka upp i skogen när dagens jakt är över. Återkommer förhoppningsvis med intressanta och tilltalande bilder på björnskit! :)
Finklädda tjejer sitter i soffan och väntar på våra gäster.
Björnar och födelsedagskalas!
Däremot kan jag uppvisa fotografiska bevis på att vi har björn inom vårt VVO. Grannen såg björnspår ute i skogen imorse och Guben kom hem överlycklig efter att ha sett desamma under kvällens inskjutning av älgstudsaren. Jag, Guben och töserna packade in oss i bilen (flickorna i pyjamas, de var på väg isäng) för att åka upp i skogen för en titt. Av spåren att döma är det ett ensamt vuxet djur. Inte helt oväntat, björn har synts till inom vårt och grannbyns VVO i flera år nu. För ett par dagar sedan sågs en hona med unge på gränsen mellan vårt VVO och grannbyns. Själv torde man aldrig få se ett djur "live", som jag pustar och stånkar när jag ska ta mig upp i stående ställning med bärplockaren. Kika på bilderna och jämför ramstorleken med mina trettiåttor.
