MaMaMade´s liv och leverne

Som ni läst nedan har vi fullt upp med en massa "roliga" aktiviteter, så fullt upp att jag inte hunnit sy något trots en veckas "lov" från min sykurs/junta. Trodde att jag skulle hinna göra en massa roliga saker i syrummet och kunna överraska de andra tjejerna med mina alster men tji fick jag!  I alla fall ramlade jag över några bilder på äldre toppar som jag gjort, när jag letade mina myrbilder tidigare. Är du intresserad är du välkommen att titta, om inte kan du sluta här!



En rund bag som jag gjorde till min väninna Eva-Britt när vi var bjuda på middag till dem. Oj vad många nya ord töserna lärde sig den dagen! Hade inget mönster och ingen beskrivning, bara en bild att gå efter så jag fick försöka klura ut mått och teknik under vägens gång. Den bidde inte perfekt men rätt så fin med tanke på att det var ett hastverk utan någon som helst vägledning.



Ett gammalt projekt som blivit liggande och äntligen färdigställt...ja, toppen ska ju förstås läggas ihop och kviltas men jag är nöjd sålänge jag blir klar med delmål nummer ett!



Den här toppen kallar jag för "Pink MIG´s for Peace" (Rosa MIG´s för Fred) för jag tycker att den trekantiga formen påminner om MIG-plan och vem vill ha krig och visst är måste väl rosarött vara fredens färg?



"MaMa´s darlings"...ett nervpåfrestande projekt då jag länge gått och sneglat på dessa tyger i tyghyllan. De var länge mina älsklingstyger och jag hade jätteångest inför att sätta kniven i dem. Rädslan att skära fel var enorm och jag våndades en hel del när jag äntligen fattat beslutet att göra något av dem. Jag blev iaf mycket nöjd med resultatet!



"Autum Circles" (Höstringar) blev till när jag hittade ett mysigt tyg i lila och terracotta med löv på, hos Ohlsson´s Stuvar i Umeå. Hittade även den ljusa tyget med lila blommor där samma dag och kom på att jag ville prova på att applicera cirklar. Så bidde mina Höstringar till. Cirklarna blev inte riktigt runda för jag kom först inte på hur man skulle göra men man lär sig av misstagen. Hade velat brodera dit en liten höstdikt också men eftersom jag inte är någon vidare brodös så fick det vara.



"One spring in the 90´s" gjorde jag av en massa remsor som jag skurit under min nybörjartid som kviltare. Jag började med en kurs i början av 90-talet och tygerna är således från den tiden. Några har legat framme och blivit delvis solblekta och toppen ser därmed äldre ut än vad det är. Fast tygerna har ju några år på nacken iofs!



"Molly is a star", en gåva till en nära och kär vän. Var sugen på att testa blocket "Friendship Star" och rotade igen en stuv som jag köpt på Ohlsson´s Stuvar, en bit tyg från svärmors gömmor, en bit ljusblå lakanslärft och ett batikat tyg som vete 17 var det kommer ifrån. Blocket var lätt att sy bara man kommit på hur man skulle vrida tygbitarna, lite grillrigt och i efterskott hade jag nog hellre gjort stjärnorna i det blommiga tyget och använt de enfärgade som bakgrund men nu vet jag till nästa gång.



"Candy Cosmos"...ett självklart namn på en kvilt sytt av ett gammalt supersize påslakan (också köpt på Ohlsson´s Stuvar för hundra år sedan och använt som överkast under min gymnasietid) med möster påminnande om engelsk konfekt. Blev Sonens mystäcke i soffan framför TV:n.

Jag ber om ursäkt för bildernas dåliga kvalitet. Det är svårt att göra rättvisa åt färgerna vare sig man använder blixt eller inte. Dessutom är det jättejobbigt att hålla upp ett stort täcke och hålla det helt stilla, vilket märks på en del bilder. Förhoppningsvis kan ni med fantasins hjälp tänka er hur det egentligen ser ut. Mången tack till min Guben också som så tålmodigt och snällt agerar "kviltställ" när jag ber om det!

Idag har jag återigen börjat morgonen med att döda ett gäng myror. Vi har många bon ute i trädgården, en nackdel med att bo på, för myror och husbyggande, bra mark. Vi har även nära till skogen och jag har en hel del växter som ger mat (sockerlösning och bladlöss) till myrorna. Vi har ett svårutrotat bo under entrétrappen och jag gissar att det är dessa myror som kommit på att det finns gott om namnam inne i vårt hus. Vintern har ju varit delvis mycket mild och jag har läst på Nätet att det är ovanligt tidiga myrproblem i år.



Svartmyra (Lasius miger), även kallad tuvmyra eller trädgårdsmyra. Läs mer här om du är intresserad: http://www.anticimex.se/fileobjects/536_Svartmyra_Faktablad%20utg.2.pdf


Tur i oturen att jag ändå måste röja inför byastämman om två veckor. Får göra ett ryck och städa undan allt på köksbänkarna, tömma alla skåp och lådor och torka ur dem. Får ta väggar, lister och golv en sväng också, det har ju flugit en del mat och saftglas genom luften de senaste åren. Frågan är hur jag ska orka och hinna med allt som ska göras!? Ryggen har börjat att spöka igen och en ordentlig genomgång hos min naprapat skulle vara behövligt men vem har råd med den extra tusenlappen. Måste besöka ögon och få domen där innan sommaren; en ny operation eller speciallins i glasögonen.



Sommarens jobb för (förutom allt det andra inplanerade) bli att försöka lokalisera alla myrbon runt huset och gräva bort dem. Jag hade iofs ändå tänkt att flytta alla rabatter bort från huset men kanske inte just denna sommar. Har ju en hel del växter som antingen utsöndrar sockerlösning eller härbärgerar massvis av bladlöss och det lockar ju till sig myror. Bra men inte när de invaderar huset också!

Äntligen lite ro att slå sig ner framför datorn. Har haft så många upplägg till bloggen, idéer och funderingar som kikat in i Den Stora Cellen och sedan snabbt kilat iväg igen. Jag borde nog alltid bära på mig ett anteckningsblock, för att komma ihåg de där tankarna är lättare sagt än gjort!



Som vanligt har det varit fullt upp. Jag har ju länge försökt att fixa någon slags ordning i vårt kaos men det är inte det lättaste. Med en tonåring som bara har datorspel och chatt i hjärnan samt två småtöser som är mer vilda än tama är det fullt upp med att bara hålla efter det viktigaste. Är man dessutom född ekorre, samlare (blivande karriär som baglady i nästa liv) själv och samlar på allt för "det kan vara bra att finna någongång" så blir förvaringsutrymmena till slut överfyllda. Jag har varit riktigt duktig och slängt flera kassar med gamla kläder och leksaker och är faktiskt mäkta imponerad av mig själv. Trodde aldrig jag skulle kunna klara av såpass mycket på så kort tid men tyvärr är det bara en måsskit i havet. Guben har dock gett förrådet en grovrensning så nu kan man åtminstone gå igenom det från kortsida till kortsida.



Förutom mina upprensningsförsök har Minstan hunnit ha magsjuka ännu en gång. Tack och lov fick ingen annan det, det räcker med att vara ett dygn i sträck för min del. Det bidde naturligtvis en kväll då Guben hade arbetat natten innan och sovit lite på förmiddagen så jag tog hundpasset, dvs natten, då det lugnat av lite. Gav maken lite sovmorgon nästa dag men pallade inte längre än till halv åtta-tiden då jag bara slumrat mellan kl tre och sex på morgonkvisten. Somnade så fort jag lade huvudet på kudden och sov som en stock till mitt på dagen. Det var länge sedan jag sov så gott, synd att det bidde på dagtid, fick en blixtrande huvudvärk efteråt.



I förrgår kom Guben och sa att det är vår tur att ha byastämman i år. *Hurra*! Det känns jättekul att öppna hemmet för alla i byn. Särskilt nu när allt är i en enda stor röra, dammet virvlar och fönsterrutorna är så skitiga att man knappt kan se ut genom dem! Tänk om vi kunde omforma det hela till ett rent styrelsemöte istället för att fortsätta göra det till en familjefest! Det hade varit mycket roligare om styrelsen gjort sitt en kväll i början på året och sedan kunde byn samlas till vårfest uppe vid jaktkojan för korvgrillning med några kalla till...en pinne sitter heller aldrig fel när nattkylan börja sätta in (och nu menar jag inte grillpinne)! Förr brukade vi alltid åka upp i skogen på senvåren/tidig sommar och det var jättekul!



Visst är det trevligt att samlas allihopa men...vi är nu nitton vuxna och tio barn + en/två pers från sommarboendet och hur sjutton ska man kunna rymma 31 personer i ett hus!? Nu brukar inte alla komma men även om bara hälften kommer så har inte vi knappt 15 sittplatser! Trångt, varmt och en hög med ungar som skriker på mamma, ett par blivande ettåringar som äter på konstiga tider och ska sova mitt på dagen. Man ska bjuda på fika också...jag gillar ju iofs att baka men jag känner mig ju stressad bara över vardagen just nu...och har fullt upp med att få pengarna att räcka till allt det andra; mat, blöjor, kläder, schampo...och snart är det sommar och dags för en sväng med husvagnen. Vi som skulle spara pengar till semestern och vi har inte ens börjat! Det är *alltid* något som kommer emellan! Tur att det finns lite plats i förrådet nu iaf, får väl slänga in allt löst där sålänge!



Vi har iaf gjort bort de värsta storhelgerna nu för visst är väl slut nu? Valborgsmässoafton räknar jag inte till storhelg. Har inte gått upp till brasan på flera år nu. Skulle vilja åka till syrran i år och så gå upp till pappa och fika efteråt, kul för Mellis som går förskola i den byn för då får hon träffa en massa kompisar. Men Guben jobbar den natten så jag har ingen bil. Får väl släpa mig upp och stå ett tag för ungarnas skull. Tur att Minstan blir trött tidigt så jag kan skylla på henne och gå hem någorlunda tidigt. Sedan är det bara midsommarafton kvar och den torde också bli lugn. Guben arbetar som vanligt så antingen blir det en vanlig kväll ensam med barnen eller så kommer syrran förbi och håller mig sällskap om hon inte ska skjutsa sin yngsta dotter till och från någon rolighet.



Nä fy vad dystert allt det där lät! Jag kan iaf berätta om en kommande rolighet; vi ska till kusin PM nästa helg. Han fyller Gubbe och vi har köpte en kul present...hoppas att inte alla andra kommer med samma sak nu bara! Kan inte avslöja vad det är här och nu för jag vet att han läser här men jag tar en bild och lägger in efter partajet. Reserverar mig för att det kan ta några dagar, man vet aldrig status på Den Stora Cellen efter sådana balunser. Fast Guben jobbar (som vanlig) så jag får nog hålla mig lugn för att klara av ungarna (och så är inte alkohol bra för fettförbränningen) dagen efter.



Nu ska jag koka upp vatten till en kopp te och sätta mig ner och försöka göra någon slags plan för röjningen av huset. Tror att det ska få slinka ner en chokladtryffel också...because I´m worth it! Lade in några av mina gamla favoritsommarbilder, bara för att det känns så långt kvar till sommaren. Avslutar med min sinnesbild av vad en sommar här hemma innebär; sol, värme och lågvatten så badgrunden i älven kommer fram!

Vad är det som gör att man ständigt är i ofas med livet? Minstan har sovit lite oroligt de senaste månaderna. Jag har tolkat det som treårsfasen då även storasyster hade en period då hon drömde mycket i treårsåldern. Detta har naturligtvis inneburit en hel del avbruten nattsömn för mig och Guben och det känns. Jag har svårt att sova i vanliga fall också då jag både är lättväckt samt har värk i kroppen av och till, dessutom är det rackarn´s svårt att somna om, det tar minst en timme innan jag somnar igen. Nu har de varit några hemska nätter!


Natten mot onsdag vaknade jag vid tre-tiden av att Guben suckade och stönade, han hade fått ett migränanfall och mådde pyton. Kunde naturligtvis inte somna om, inte med en som vrider och vänder sig strax bredvid varannan minut. Skinnsoffan i vardagsrummet kändes inte som ett alternativ heller, jobbigt att bädda och så skulle jag ha hunnit få hurrven innan jag hunnit krypa ner under täcket. Katterna skulle ha vaknat i tvättstugan bredvid och startat morgonkonserten och jag kände att det var lika bra att ligga kvar i sängvärmen. Gissa vem som var en pigg och glad morsa när Minstan ropade vid sjutiden!



Guben fick sova tills han vaknade och det bidde någon gång mitt på dagen. Jag tog då en lååång och varrrm dusch och hoppade sedan isäng ett par timmar för att orka med kvällens syjunta. Himmelska tider så skönt det var! Hade kunnat sova i ett par timmar till men man måste ju hinna äta också. Guben hade åkt till jobbet när jag väl kom hem och Sonen var barnvakt. Kunde konstatera att töserna sovit som stockar från det att Guben lagt dem innan han åkte iväg. Tog ett kvällsmål för att inte få sug om jag skulle vakna tidigt (är ju tant påstås det och måste upp på toa en extra gång numer, irriterande) och kollade mina forum på datorn, efter det gick jag isäng. Kunde inte somna! Vet ju att jag inte kan sova på dagen för då är det kört på natten! Efter en lååång natts vaka med en mardröm om Sonen på morgonkvisten, då Minstan för en gångs skull sovit gott *hela* natten, vaknade jag återigen "pigg och glad".



Fick naturligtvis ingenting ur händerna den dagen utan satt vid datorn tills Guben vaknade och vi tog en promenad allihopa. Startade i solskenet som kommit fram efter förmiddagens snöfall och det var varmt och skönt. Halvvägs hem gick solen i moln och det började vräka ner snö, på slutet var det jättelika "lapphandskar" som kladdade igen mina glasögon så jag knappt kunde se var jag gick! Mysigt...om man varit inomhus... På något sätt överlevde jag dagen och piggnade till framåt kvällen när jag fick rå mig själv. Såg en film, skar lite tyg till ett nytt lapptäckes-projekt och kollade på datorn.



Gick isäng vid tolvtiden som vanligt och trodde att jag skulle få sova gott men ack vad jag bedrog mig! Natten som var blev fylld av orolig sömn, vaknade och hade ont i höger höft, vaknade och var kissnödig...allt var fel. Minstan? Jo, hon sov som en stock hela natten...igen. Jag slår vad om att hon kommer att vakna minst två gånger varje natt nu i helgen och vakna klockan sex varje morgon bara för att Guben är ledig!



Nu sitter jag och försöker hålla mig vaken så gott det går tills Guben vaknar. Ska fixa lite mer med syprojektet jag höll på med igårkväll, tvätta håret och fräscha till mig lite allmänt. Sedan ska jag och Guben åka iväg till ett av de stora samhällena och handla lite. Guben har lovat Sonen pizza till middag, inte för att vi har råd men barnen får väl äta det. Slänger ihop något från kyl och frys till oss vuxna. Må alla få en trevlig helg!



Jag lägger in några bilder från skoterutfärden som jag och Guben gjorde i tisdags (gissa var höftvärken kommer ifrån), bara för att texten inte ska bli så bedrövlig att läsa. Jag föredrar nog sommarhalvåret nuförtiden men visst är det vackert på vintern när vädret är fint!

Is that all there is? sjöng Peggy Lee, född Norma Dolores Engstrom (http://sv.wikipedia.org/wiki/Peggy_Lee ) och ibland undrar jag samma sak. Var tar tiden vägen och var det egentligen mening att livet skulle arta sig så här? Hur hade det sett ut om jag läst på högskolan istället för att börja jobba direkt efter gymnasiet? Hur hade vi haft det om vi stannat kvar där nere i södern, i Fjollträsk, i Tokholm o allt vad vi Norrlänningar lite nedlåtande kallar Hufvudstaden? Eller om jag och Guben inte slagit våra påsar ihop...skulle jag ha varit ensamstående, sambo eller gift med någon annan eller hur skulle livet ha sett ut? Kanske livet hade varit en lång räcka av partaj? Fast det mår man ju inte så bra av dagen efter...för att inte tala om hur man börjar se ut inuti efter ett tag!


Ibland förbannar jag min emellanåt grubblande läggning som förmodligen kommer av min medfödda nyfikenhet. Jag kan inte direkt säga att det är grubblande i negativ mening utan mer en bottenlös nyfikenhet som stjäl en massa tid. FF...Före Familjen...hade man möjlighet att försjunka i timslånga tankekedjor om allt och inget och vad befriande det var! För till syvende och sist kom man alltid fram till att man hade det bäst som man hade det! Nuförtiden hinner man bara till "Vart tog mitt liv vägen? Jag önskar..." sedan orkar man inte bena ut problemet längre. Det är alltid någon som ropar om natten...och dagen med...morgnar och kvällar dessutom.


Jag har alltid haft ett behov av ensamhet och tystnad, även som lite. Jag kunde lätt vakna vid 5 eller 6-tiden på morgonen men låg kvar o läste på mitt rum tills jag hörde att pappa gick ut genom ytterdörren för att cykla till jobbet. Bara för att slippa prata på morgonen. Inte för att jag var trött utan för att jag ville behålla nattens lugn och tystnad, börja dagen för mig själv. Vara en ensamvarg är inte det lättaste i en familj bestående av 2 vuxna, 3 barn, 2 hundar samt 2 katter. Det är alltid någon som propsar på uppmärksamhet, är det inte mat så är det blöjbyte eller bara uppmärksamhet, kel och smek eller så bråkar några med varandra.


Jag har på senaste tiden börjat fundera på att försöka få mig ett jobb några dagar i veckan. Vet bara inte vad jag ska göra...vem vill ha en medelålders dam (!?) i sina bästa år som kan ganska mycket utan att egentligen kunna något? Ett tag tänkte jag kontakta FN...har ju ganska lång erfarenhet av medling nu och de kanske behöver någon i Palestina eller så kanske Irak är stället för mig! Det kan då inte vara svårare än de dagar då töserna är som värst i luven på varandra! Det är inte lätt med två så olika tjejer så nära i ålder, antingen *ääälllskar* de varandra eller så hatar de varandra intensivt. Det finns liksom inga mellanlägen.



Jag fick en gång en uppställning i min mailbox om hur det skulle ha sett ut om vi levde baklänges, om vi börjat med döden och sedan gått bakåt fram till födelsen och vidare; "och så slutar det med en hejdundrande orgasm"...det vore någonting det! Jag vet iaf att jag många gånger önskat att jag hade haft de erfarenheter jag har nu när jag var ung. Hade behövt den något större självsäkerhetern och skinnet på näsan som jag fått genom åren. Därmed inte sagt att jag är speciellt framåt nuförtiden men jag har helt klart blivit bättre på att ta för mig jämfört med i min ungdom.



Då hade jag nog studerat vidare inom textil, kanske gått konstfack, designat...jag gillade att rita mönster förut. Satt jämt och kluddade på papper och det bästa med stickningar var att hitta på mönster. Själva stickningen var mest jobbig! Numer har jag noll fantasi och kan inte ens dra ett krokigt streck på papperet! Eller så hade jag blivit arkeolog...forskat om kvinnan roll på Papua Nya Guinea eller något sådant. Nu skulle jag vara tacksam över ett par dagar någon annanstans bara. Något tyst och rent utan tunga lyft (mitt förflutna är inom vården, trevligt med alla människor men fy så less jag är!), knappa lite på en dator, svara i telefon...koka kaffe... Nåja, jag har väl några liv kvar att utforska!

Goda pannkakor på LCHF-vis. Receptet är oldwolfie´s som härjar på KiF (Kolhydrater iFokus, se länk) tillsammans med mig.

2 ägg
1 dl kokosflingor (jag mixar dem så fint det går i matberedaren)
1 dl vispgrädde
en gnutta salt alternativt ½ tsk vaniljpulver
ev 1 tsk bakpulver

Blanda ihop allt. Låt stå ca 20-30 min för att låta kokosflingorna dra åt sig vätskan och svälla.

Grädda som vanliga pannkakor, naturligtvis i en rejäl klick med smör!

Tänk på att de blir skörare än vanliga pannkakor och jag vill rekommendera att steka längre tid på svagare värme för att lättare kunna vända på pannkakan.

Servera med  lite bär, vispad grädde eller yoghurtglass...sockerfritt såklart!

Idag har jag mest hängt vid datorn. Flickorna har sett TV, bråkat, lekt, bråkat, lekt, ätit lunch, gått ut, sett TV, lekt, gått ut, ätit middag o ser nu TV igen, ätandes hemmagjord isglass. Tog en promenad under em tillsammans m Guben. Tittade in hos kusin som hastigast, de har tagit över mosters hus och håller på att flytta in som bäst. Kul att det börjar lysa i huset igen!

Tänkte presentera några goda LCHF-recept här på bloggen och börjar med mina fn favoriter. Jag hoppas att ni klickat på mina länkar och läst om vad LCHF innebär. Själv har jag bara hållit på i sju veckor än och ingenting omvälvande har hänt direkt. Jag känner att jag har ändrat kroppsform något, man förlorar ju inte bara fettvävnad med denna kost utan bygger samtidigt muskler. Det innebär att vågen inte visar någon nedgång utan t o m kan visa uppgång fastän byxorna börjar att hasa. Själv har jag ännu inga problem med att byxorna vill ramla av men jag hoppas att "jämnen drar"! Önskar att jag o Sonen nedan kunde göra ett litet utbyte, jag har lite för mycket och han har gått från knubbig till *maaager*! Han har blivit lång iofs...



Många är de som vittnar om ett friskare liv, även de som kännt sig friska innan de börjat med kosten säger sig ändå må bättre; mer energi, bättre ork o sömn mm. Stabilare blodsocker, lägre kolesterolvärden, gladare magar, migrän som försvunnit, mindre värk...listan kan göras lång. Många överviktiga går ner i vikt och de som är underviktiga går upp i vikt. Jag resonerar som så att det skadar inte att prova ett tag. Har jag tur försvinner alla begär och jag vill aldrig mer äta på något annat sätt.

Visst saknar jag en del mat; ugnsstekta grönsaker (läs rotfrukter) men egentligen åt jag inte det särskilt ofta. Pasta kan ju vara trevligt men ärligt sagt är det väl såsen som är bäst? En krämig potatisgratäng gjord på en massa lök, vitlök, grädde och *ost* skulle jag gärna vilja sätta tänderna i men nog kan jag synda med en msk ngn ggn, det är inte hela världen. Det värsta är nog baksuget...nej, det suger *inte* i min bak. Suget efter att få baka ngt maffigt med mycket fyllning och häftig glasyr. Få köpa de där bakformarna jag drömt om så länge och kanske lära mig göra tårtdekorationer...nåja, jag kanske kan hitta på något annat. Nåja, jag ska inte tänka så mycket på det just nu.

Syndade med 3 tsk blåbärssylt till dagens kokospannkakor och det straffade sig. Min, numer från kolhydrater avgiftade, kropp svarade med att bli på lyset. Jag har tillbringat em lätt på fyllan, lite yrsel och med sug i magen men det är nästan värt det ibland...pannkakorna är *himmelska*! Testa vettja!

Ja, man borde väl stava det med K men det ser så tjusigt ut med Q...eller vad tycker ni? Känner mig lite internationell idag så det får bli så, iaf i rubriken! Kviltar ja, lapptäckesteknik kan man också kalla det, ett av mina största intressen här i livet. Det är bland det mest upphetsande som finns att få hem ett paket fyllt med underbara tyger. Man får känslan av att vara oerhört rik när man fyller tvättstugan (och köket) med nytvättade tyger och sedan den sensuella känslan när händerna stryker över det nystrukna, varma tyget, viker det snyggt o lägger upp i den redan välfyllda hyllan! *Hubba, hubba*!



Nästa utmaning är att räkna ut vad man ska göra av tygerna. Det blir en extra utmaning när man som jag enbart går på så kallad stashbuilding. Jag köper tygerna först, det som jag tycker är fint och till möjligaste billigaste pris. Vågar aldrig kolla på sidorna med ordinarie priser, har man ingen inkomst så har man inte heller alltför många pengar att slösa på "onödigheter". Jag ser ofta ett fint mönster i ngn bok, tidning el på Internet. Jag ritar av, tar en kopia el lägger tidningen på ett särskilt ställe i hyllan tillsammans m det el de tyger jag vill använda. Sedan får det ligga på is tills jag hittat de tyger som fattas. Det kan ta allt från några veckor till flera år. Som tur är har jag några väninnor som också håller på att sy lapptäckesarbeten så ibland byter vi tyg med varandra. Ibland motsvarar inte färgerna på tyget bilden på datorskärmen o visst kan man bli lite besviken men det går alltid att byta bort mot något annat. Det jag inte tycker om kanske någon annan gillar!

Mönstret nedan kallas för "Underground Railway", det är inspirerat av de amerikanska slavarnas frihetskamp under det amerikanska inbördeskriget och deras hemliga flyktvägar, om jag förstått saken rätt.



När jag samlat ihop tillräckligt många tyger så att det räcker till något (räknar aldrig exakt, räcker det inte till ett täcke får det bli en mysfilt el en bonad,) kommer jag till problemet att räkna ut hur jag ska skära tyget. (Rullkniv på självläkande matta, sax går fetbort!) Man kan komma förbi en hel del moment genom att sy ihop tygrutor o sedan skära båda lagren på en ggn. Jag har alltid problem med att komma ihåg hur många cm jag ska lägga till, det går ju bort en del i sömnsmån mm. För närvarande har jag lyckats skära fel på två st täcken som jag tänkte börja med. De ligger på is ett tag, jag blev för arg och då går det inte bättre om man fortsätter.



Topparna på bilderna här är mina senaste alster. Jag är inte hundra nöjd med toppen gjord av trianglar, skulle ha haft mer av de brun- och blåblommiga tygerna. Dessutom sydde jag ihop dem fel i början så det blev jättesvårt att få ihop blocken utan att samma färger la sig mot varandra. Jisses vad jag funderade och flyttade omkring innan jag blev hyfsat nöjd! Har ingen aning om vad jag ska använda det till. Det får också "ligga till sig" ett tag.

Toppen nedan är gjord i ett mycket trevligt block, kommer inte ihåg vad det heter men jag ska kolla upp det. Den får ligga ett tag, har jag tur hittar jag något lämpligt att kanta med o då kan det komma att räcka som topp till en enkelsäng.



Det värsta är att man lätt fastnar framför datorn och är det inte quiltsidor så är det min digra samling med mailinglistor och andra forum. Dygnet har helt klart för få timmar, särskilt när man har en familj som kräver sitt. Jag är iaf tacksam över att jag har min Gube, som är snäll o låter mig härja med mina tyger med jämna mellanrum. När ungarna levt rullan och han har jobbat klart ett pass brukar jag låsa in mig i mitt syrum i några timmar. Har töserna levt om mkt njuter jag av tystnaden annars stoppar jag i en CD med skön musik...med det menas det mesta utom svartrock.



Det är ganska stökigt där just nu. Jag hade städat upp ordentligt där men efter några syryck brukar det fort bli rörigt igen. Håller på att rensa i garderober och flytta om här hemma lite och då är det lätt att syrummet får bli tillfälligt förråd dessutom. Lite gardiner, gamla minnen och sådant som kan vara bra att ha fullbordar hela bilden, eller hur!? Borde nog ta tag i tyghyllorna, det ser lite burkigt ut där. Det är svårt att vika ihop en del större tygstycken så att det blir fint. Det blir så många veck på dem som är svåra att stryka ut sedan. Jag hittar många fina tyger på Myrorna od, billigt för det första och där kan man fynda häftiga 70-talstyger om man har tur.



I min länksamling finns det några länkar till en fin sidan med blockmönster, min favorit, samt till min webshot där jag har lagt in bilder på några av mina alster. Det kommer mera allteftersom. Nu börjar jag få kramp i fingrarna av skrivandet då Findus har behagat lägga sig över mina armar där jag sitter och skriver. En kopp te lockar också...kanske en tryffel till...nej, den sparar jag till ikväll. 

                      

Mitt  "Vidunder", en Bernina Aurora 440/Quilters Edition...min *ääälssskade*!