Min son...ett svin...

Jag skulle lika gärna kunna kalla den här bloggen för en so´s bekännelser ity mina barn är små grisar...iaf min son och lillasyster Mellis visar redan samma takter. Nej, ni kan inte skylla på föräldrarna och deras uppfostran. Jag erkänner villigt att jag inte är ett stort fan av dammsugning och dammtorkning och dylikt (fast jag borde, dammöverkänslig som jag är) men man kan ju inte släppa det hur långt som helst, det fattar till och med jag!




Mina döttrar gillar att pyssla, jag är sååå stolt!


Imorse vaknade jag två gånger, först halvdant i sängen och sedan rejält när jag tittade mig i spegeln. Ögonbrynen är i STORT behov av en ansning och har varit en längre tid men pincetten är som bortblåst från jordens yta. Sonen har lovat och svurit på att han inte farit med den...vilket händer då och då...och jag har letat igenom *alla* andra tänkbara platser som den kan tänkas ha hamnat på. Eftersom jag inte hittade den på mina ställen så anklagade jag Sonen i det tysta och bestämde mig för att genomsöka hans rum. För att finna en pincett där måste man städa; jämför med uttrycket att hitta en nål i en höstack. Eftersom jag vet att jag måste gripa lusten i flykten när den infaller för städning satte jag igång...iklädd vit- och blårandiga linnebyxor och vit t-shirt vilket inte var så smart men jag måste ju ta chansen!




Minstan började i tidiga år, hon är väldigt intresserad av lapptäckesarbeten.


Efter fem timmar hade jag röjt upp bland allt skräpet, sorterat och slängt, dammtorkat det värsta och dammsugit. Däremellan slängde jag in några tvättar, vilket fram till nu renderat i sex stycken stora högar med ren tvätt...men de tar vi en annan dag, det är snart sängdags! Efter det stora städrycket var jag både less och knäckt så det fick bli en kopp te och en chokladbit inlåst i syrummet (så att inte töserna skulle se chokladbiten). Väl där inne tänkte jag att det är synd och skam att jag inte får Minstans top färdig så jag satte igång att sy. Guben har varit snäll och värmt på middagen, lätt då det fanns rester från igår; älgsteksgryta och kokt potatis att steka upp. Gryta är ju alltid godast dagen efter tillagandet och med mycket gräddsås, en liten klick svartvinbärsgelé och ett kallt glas öl blev det himmelskt!




Den här pricken bor vid vår entrédörr, är det någon som vet vad h*n heter?


Nu är topen *nästan* färdig, det fattas ett block och jag har bara sytt ihop blocken i rader än men det går fort då det är en lite sak, som ska vara i hennes lilla utdragssäng. Ihop med raderna och sedan dit med en bård och sedan är det "bara" att kvilta ihop den. Inte min melodi, föredrar topparna men a woman has to do what a woman has to do! Efter det att vi slängt isäng flickorna (och jag inte kunde sy mer då Minstan sover i mitt syrum) tog jag en dusch medan min karlakarl fixade saften som jag silat upp. Blandsaft på lite olika bärrester från frysen som vi fick lov att frosta av i förrgår. (Jag sparar alla "tråkiga" bär; knöliga jordgubbar och halvskruttiga hallon med mera och när jag får ihop ett gäng gör jag blandsaft på dem.)




Sådärja, nu finns det bildbevis ute i cyberspace på att kusins tjurar äter på mina träd. Stackar´n kanske hade huvudvärk...det finns ju acetylsalisylsyra i pilbarken...i så fall är han ursäktad!


Nu sitter jag här och Guben har precis startat en film; "Undercover Blues" med Kathleen Turner och Dennis Quaid, från slutet av 80-talet tror jag. Ingen djupare rulle men perfekt en kväll när ögonen går i kors av trötthet. "- Hi, Morty!"........"- My name is Muerte!" Kul prick den där Morty! Tror att jag ska göra honom sällskap i soffan nu. Lev väl!




Är man söt eller!?


Nej, jag hittade inte pincetten. Får köpa en ny imorgon, måste, vi får middagsfrämmande och jag vill inte skrämma barnen...



Visst ja, min senaste finfångst! Jämför med spetsen på mina 38:or, det bidden en halv lunch bara av den här rackaren!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0