Oväder i mitt bröst.
Sitter här och försöker rycka upp mig efter en hemsk lördagkväll. Nej, jag har inte skallebank...tvärtom. Jag och Guben firade 24 år tillsammans igår...eller firade och firade, det bidde liksom inget firande alls. Nu är det ju inga jämna år eller så men eftersom det aldrig blir firat bröllopsdag heller (är emot bröllop som konstitution, vi blev ju tvugna pga våra adoptioner) eller födelsedagar mer än att undertecknad bakar en tårta så tycker jag att vår årsdag skulle kunna uppmärksammas litegrann. Hade tänkt bjuda över våra bästa vänner på middag men de var tyvärr redan bortbjudna på annat håll så det sket sig och sedan hände det lite andra saker som också sänkte mitt humör. Nåja, vad är väl en bal på slottet...det hade ändå varit jag som fått ordna med mat så det var väl lika bra. Minns vår 40-årsfest, hade bakat och städat så när dagen kom var jag helt borta i huvudet. Det enda jag minns är att jag sprang och fyllde på alla fat, tack och lov för syrran och hennes flickor som hjälpte till med att bära disk och ställa in den i diskmaskinen. Men hur jag än försöker ställa mitt dilemma i bättre dager med bortförklaringar som att det ändå är jobbigt att ställa till med baluns eller att det är onödig att slänga ut pengar på gratulationskort och dylikt...det ger mig en fruktansvärd känsla av att vara bortvald. Det känns så jävla ensamt...
Idag ska vi på träff med folket vi gick adoptionskurs med. Vi försöker träffas hos varandra en gång i kvartalet. Vi äter lite gott, skvallrar lite om vad som har hänt sedan sist och umgås...jättetrevligt, härliga människor...vi hade tur som hamnade i en så bra kursgrupp! Idag ska vi till Hörneforsfamiljen och eftersom de bor lite mer söderut och vid kusten jämfört med oss har jag som vanligt ingen aning om vad vi ska ta för kläder på oss. Som exempel kan vi ta för några dagar sedan när det snöade ymnigt här hos oss men i Umeå, några mil bort, regnade det inte ens! Får väl lasta in för alla eventualiteter. Ska bara försöka skaka loss den här loser-känslan som sitter i bröstet och sedan tänker jag ha trevligt!
...inte den jag ville ha, bara den näst bästa men vad gör man...får väl lyssna själv en extra gång åt er alla!
OK, en sista för att få allt ur systemet! Attityd tjejen! Nu sparar vi ner det här och skiter i om det finns några fel någonstans!!!
What I am...
Kommentarer
Trackback
