Blåbärsplockning på Brånet.
Idag sken solen från en nästan klarblå himmel när vi sent omsider vaknade och släpade oss upp ur sängarna. (Gäster igår, say no more!) Guben skjutsade Sonen in till storbyn där han tog bussen in till Umeå. Han och en kompis hade något ärende där...tror de talade om *hamburgare* och *brudar*. Tänk att den dagen äntligen har kommit då de frivilligt talar om att de är intresserade av det motsatta könet!
Här hemma har ju sysslorna hopats pga det dåliga vädret men jag beslutade enväldigt att vi skulle göra en utflykt till Brånet för att plocka ihop några liter blåbär. Jag packade ner lite ätbart i en kort och Gube, Tassa samt töser i bilen och så åkte vi iväg. Brånet är ett bra ställe för det mest och de flesta. Där står byns jaktkoja så Guben kan koka kaffe, marken är lättgådd vare sig man håller sig till skogsvägen eller inne i skogen då där är rejält utgallrad tallhed. Det brukar dessutom nästan alltid finnas någon plätt med bär även dåliga bärår.
Jag hoppade ur bilen strax före toppen på berget och plockade mig sakta men säkert bort mot stugan. Väl där satt Guben och drack kaffe. Jag packade upp ur korgen och så rensade jag de bär jag plockat under tiden vi fikade. Efter fiket tog vi en promenad nedför skogsvägen på baksidan av Brånet. Gammalt hygge till vänster om vägen där det kommer riktigt hyfsat med fina lingon. Till höger är det uppväxt unggran och inte så bra bärmarker. Inga blåbär att tala om men vi hittade en handfull små och bedrövliga (men ljuvligt goda) hallon som vi mumsade i oss. Jag passade på att fota lite svamp och annat kul längsefter vägen. Kan tala om att det inte är lätt att fota en packad humla som svajar i almycke en blåsig dag!
Guben och töserna packade ihop när vi kom tillbaka till stugan och jag tog en promenad nedför berget för att hinna få ihop någon liter bär till. Sammanlagt blev det nog tre liter och det tycker jag är bra då jag tar det lugnt (man ska ju hinna njuta av omgivningarna) och dessutom handplockar. Nu blir det lite pillning på kulorna, vill inte ha någon "gadd" kvar för då blir vinterns blåbärsmuffins inte lika goda. Fast det är inte få farligt, jag rensar hellre blåbär än hallon.
Min son...ett svin...
Jag skulle lika gärna kunna kalla den här bloggen för en so´s bekännelser ity mina barn är små grisar...iaf min son och lillasyster Mellis visar redan samma takter. Nej, ni kan inte skylla på föräldrarna och deras uppfostran. Jag erkänner villigt att jag inte är ett stort fan av dammsugning och dammtorkning och dylikt (fast jag borde, dammöverkänslig som jag är) men man kan ju inte släppa det hur långt som helst, det fattar till och med jag!
Imorse vaknade jag två gånger, först halvdant i sängen och sedan rejält när jag tittade mig i spegeln. Ögonbrynen är i STORT behov av en ansning och har varit en längre tid men pincetten är som bortblåst från jordens yta. Sonen har lovat och svurit på att han inte farit med den...vilket händer då och då...och jag har letat igenom *alla* andra tänkbara platser som den kan tänkas ha hamnat på. Eftersom jag inte hittade den på mina ställen så anklagade jag Sonen i det tysta och bestämde mig för att genomsöka hans rum. För att finna en pincett där måste man städa; jämför med uttrycket att hitta en nål i en höstack. Eftersom jag vet att jag måste gripa lusten i flykten när den infaller för städning satte jag igång...iklädd vit- och blårandiga linnebyxor och vit t-shirt vilket inte var så smart men jag måste ju ta chansen!
Efter fem timmar hade jag röjt upp bland allt skräpet, sorterat och slängt, dammtorkat det värsta och dammsugit. Däremellan slängde jag in några tvättar, vilket fram till nu renderat i sex stycken stora högar med ren tvätt...men de tar vi en annan dag, det är snart sängdags! Efter det stora städrycket var jag både less och knäckt så det fick bli en kopp te och en chokladbit inlåst i syrummet (så att inte töserna skulle se chokladbiten). Väl där inne tänkte jag att det är synd och skam att jag inte får Minstans top färdig så jag satte igång att sy. Guben har varit snäll och värmt på middagen, lätt då det fanns rester från igår; älgsteksgryta och kokt potatis att steka upp. Gryta är ju alltid godast dagen efter tillagandet och med mycket gräddsås, en liten klick svartvinbärsgelé och ett kallt glas öl blev det himmelskt!
Nu är topen *nästan* färdig, det fattas ett block och jag har bara sytt ihop blocken i rader än men det går fort då det är en lite sak, som ska vara i hennes lilla utdragssäng. Ihop med raderna och sedan dit med en bård och sedan är det "bara" att kvilta ihop den. Inte min melodi, föredrar topparna men a woman has to do what a woman has to do! Efter det att vi slängt isäng flickorna (och jag inte kunde sy mer då Minstan sover i mitt syrum) tog jag en dusch medan min karlakarl fixade saften som jag silat upp. Blandsaft på lite olika bärrester från frysen som vi fick lov att frosta av i förrgår. (Jag sparar alla "tråkiga" bär; knöliga jordgubbar och halvskruttiga hallon med mera och när jag får ihop ett gäng gör jag blandsaft på dem.)
Sådärja, nu finns det bildbevis ute i cyberspace på att kusins tjurar äter på mina träd. Stackar´n kanske hade huvudvärk...det finns ju acetylsalisylsyra i pilbarken...i så fall är han ursäktad!
Nu sitter jag här och Guben har precis startat en film; "Undercover Blues" med Kathleen Turner och Dennis Quaid, från slutet av 80-talet tror jag. Ingen djupare rulle men perfekt en kväll när ögonen går i kors av trötthet. "- Hi, Morty!"........"- My name is Muerte!" Kul prick den där Morty! Tror att jag ska göra honom sällskap i soffan nu. Lev väl!
Nej, jag hittade inte pincetten. Får köpa en ny imorgon, måste, vi får middagsfrämmande och jag vill inte skrämma barnen...
Visst ja, min senaste finfångst! Jämför med spetsen på mina 38:or, det bidden en halv lunch bara av den här rackaren!
Rätt skall vara rätt!
Lotusblomma
Med det önskar jag allahopa en god natt och vackra drömmar!
Liv, död och förgängelse.
Alla skall vi den vägen vandra. Har ni tänkt på hur ofta vi säger just den frasen och hur många gånger har vi retat upp oss på andra som säger det fast vi själva tjötar på i samma spår allt som oftast? Däremellan tänker vi aldrig på döden. Vi hinner inte. Framförallt *vill vi inte*!
Jag och Guben har en Intenet-bekant som nyligen mist sin älskade lillasyster. Vi känner bara varandra över nätet, ja vi känner inte varandra som man menar med beskrivningen "känner". Vi läser väl varandras inlägg om ditt och datt...mest tjatter om dumheter...men den här killen är i samma ålder och verkar vara en schysst person. Igår kväll skrev han att hans lillasyster dött och lite senare berättade han hur hon varit och varför hon dött...det var en enkel men mycket vacker kärleksförklaring till henne och vi var många på forumet som blev rörda. Jag började fundera en del, på döden och dem av våra nära som gått före oss.
Idag fick jag sedan se hur en (liten geting? Stekel?) satt och kalasade på en kålmask på en av mina broccoliplantor. Masken var för stor och tung, stekeln tuggade, slet och drog. Maskstackaren vred sig ett tag men plötsligt hade stekeln tuggat sig igenom kroppen och lyfte med kämpade vingar. Masken låg huvudlös och mycket död kvar på broccoliplantan. Därmed satte hjärnan igång att spinna igen; liv död, födelse och förgängelse...djur och människor...vi är alla lika inför döden. Men sörjer djuren? Lever de med en livslång smärta livet ut efter att en familjemedlem har dött eller rycker de på de imaginära axlarna och säger; that´s life!?
Ämnet kommer säkerligen att vara aktuellt länge för mig. Jag blev inspirerad till ett nytt syprojekt. Man får hoppas att det blir klart innan min dag kommer...jag har ju en förmåga att inte kunna avsluta mina projekt men men...den som lever får se! Jag tänker inte tjata på mer om detta nu, det lugn jag behöver för sådana djupa tankar vill inte infinna sig. Det får bli sedan någon gång istället. Se detta som en liten hörna i cyberspace där en liten del av Piyada lever kvar...
Du frågar om döden. Jag ser den
Du frågar om döden. Jag ser den
Som en källa, en annan jord,
Det som finns här men där är mera exakt,
Klarare, tåligare, hemlighetsfullare.
/Bo Carpelan
I min min värld finns inte döden, inte som ett svart ingenting eller sittandes vid Jesu bord. Mer som en annan dimension, en annan jord som Bo Carpelan skriver här ovan och jag tror definitivt på reinkarnation. Så Piyada, var du är är; jag hälsar dig och tackar! Själv fick jag aldrig förmånen att träffa och lära känna dig men enligt din bror är det många här i världen som älskar dig för din vackra själ, tack för att du ville lära känna dem!
Kina är i ropet nu!
Kina är ju i ropet nu när OS går av stapeln där. Vi har ju haft nöjet att få se lite av det enorma landet under vår adoptionsresa, när vi hämtade hem Mellis. Jag har haft turen att göra två resor dit då jag själv åkte över för att hämta hem Minstan. Tyvärr är det så mycket jobbigare att komma sig ut när man är ensam. Särskilt när tösabiten var både undernärd och utsjuk, inga krafter att tala om där jämfört med den pigga och stabila krabat vi fått tidigare. Även jag blev snuvig av de kalla vinterstormarna uppe i Beijing plus att jag åkte på ett par dagars magsjuka nere i Guangzhou, så vi tog det mest lugnt för att klara av det redan inplanerade programmet. Här nedan kommer lite bilder från vår första resa till Kina; Beijing - Chongqing (Sichuan) - Beijing.
Tänker iaf visa några av mina favoritbilder från båda resorna. Inte så mycket att läsa denna gång alltså, utan titta, njut och dröm er bort!
Beijing Blue Zoo, rekommenderas!
Trött panda på det vanliga zoo´t i Beijing. Inte lika djurvänligt som våra djurparker och några av de större, vandringsbenägna djuren uppvisade en del stressbeteenden, tyvärr.
Här är vi på besök i "Nya" Sommarpalatset (Yiheyuan). Ett gott råd; se till att besöka en toalett före. Området är enormt och det finns bara toaletter vid huvudentrén (fd östra palatsporten, DOnggongmen)...behöver jag tala om att vi gick in genom en sidoentré...och jag hade bälgat i mig vatten i massor innan...vojne, vojne!
Jianguomennei Dajjie, den stora genomfartsleden som skär rakt igenom Beijing i ost/västlig riktning.
Så är vi framme i Sichuan; Chongqing city sedd från vårt hotell; Holiday Inn, mkt trevligt hotell för övrigt.
Civil affairs-kontoret i Chongqing. Mellis är på G att bli vår dotter. Här har hon äntligen lugnat ner sig lite efter en timmes ilsket gråtande och skrikande. Tänk en tvärförbannad unge med starka lungor i ett rum med stenväggar och stengolv...*puh*!
Trött blir man iaf av allt skrikande. Hon tuppade av i min famn på bussen tillbaka till hotellet och vaknade inte på ett par timmar. Efter en rejält grötskål och några kex var vi bästisar och bundisar! Med detta lärde jag mig att det inte bara är hos män som man kan nå hjärtat genom magen.
Efter tuppluren blev det mat och bad samt lite bus och mys med mama och gege i mammas säng.
Besök på barnhemmet. Vår tolk, en mycket trevlig kvinna. Avdelningsföreståndarinnan, ansvarig barnsköterska för sovsalen (Mellis sköterska alltså), Mellis och en förkyld mamma i Mellis gamla sovsal.
I andra sängen från höger låg Mellis under sitt första levnadsår.
Hallen och leksalen i bakgrunden.
Leksalen.
Barnhemmet är understött av Half The Sky Foundation, en amerikansk välgörenhetsförening.
I och med det amerikanska stödet är barnhemmet välförsett med leksaker, hygienartiklar, personal och barnen är välgödda. De flesta ungarna såg glada och utåtriktade ut och vi önskar att alla barnhem hade fått samma förutsättningar.
Korridoren med sovsalar längs ena sidan. Första dörren till höger är Mellis gamla sovsal.
Utflykt på stan, här vid punkten där Yangtze-floden flyter samman med Jialing-floden.
Sammanflödet mellan de två floderna.
Stadsvy, Chongqing city.
Chongqing City Hall.
Gamla stan i Chongqing. Den enda delen som är kvar av det gamla efter kriget.
Hit måste ni åka om ni besöker Chongqing!
Det bästa är att det är ett vanligt bostadsområde. Folk och arbetar där trots att det känns som ett hembygdsområde i jämförelse med den moderna staden.
Tempel i gamla stan.
Tian´anmen - Himmelska Fridens Torg.
Ordförande Mao´s minneshall (mausoleeum).
Kejsarpalatset, Den Förbjudna Staden eller Den Pupurröda Förbjudna Staden om vi ska vara noga - Zijincheng.
Vi startade i ena änden av Himmelska fridens torg efter frukost. Gick rakt över torget, in i Förbjudna Staden, gick rakt igenom med ett stopp för blöjbyte och lite fotografering...det tog hela dagen!
Vi hade mycket roligt åt alla kinesiska gruppresor. Alla hade likadana kepsar i olika färger (efter researrangör kanske) och alla hade de en mer eller mindre hysterisk guide som sprang omkring som en galen höna, ropandes i en megafon. Jisses vilket liv det var!
Stenträdgården i Förbjudna staden.
Trädgården anlades på detta sätt då en vanlig trädgård hyser alltför många gömställen för en eventuell lönnmördare. Kejsaren måste vara säker i alla lägen!
Det kejserliga tehuset upp på ett "berg" i stenträdgården.
Sista dagen i Kina besökte vi den beryktade mure vid Mutianyu.
Tyvärr var det oerhört dimmigt den dagen. En riktig tjocka på gränsen till regn.
Men vi har i alla fall varit där!
Vädret gjorde faktiskt besöket lite spännande då man lättare kunde drömma sig tillbaka i historien, lite spooky sådär.
En sista bild under nerfärden i linbanan.
Äntligen på hemväg men med lite sorg i hjärtat...
Efter alla timmar på flygplanet var det skönt att se Stockholms skärgård dyka upp utanför fönstret. Bara 75 mil kvar hem!
Första kvällen hemma. Det är jobbigt att få en familj, resa så lång och hamna i kyla dessutom! Tur att man tjyvade mammas torkhandduk i Kina så man har en snutte att trösta sig med.
Importerad arbetskraft.
Såhär i bärtider svämmar skogen inte bara över av bär utan även av bärplockare. Förut stötte man alltid ihop med ett gäng svenska pensionärer, ofta parvis grupperade, som på detta sätt skaffade sig lite motion och fysisk uppfostran samtidigt som de kunde spä på den usla pensionen med några kronor. Numer har dessa bytts ut till yngre (oftast) förmågor som kommer från världens alla runda hörn. Många av dem kommer hit för egen maskin och lite hjälp av färjor mellan Sverige och öststaterna. Dock blir även horder av människor importerade från andra sidan jordklotet. Vi har i flera år haft ett jättegäng thailändare som finkammat skogarna på det ätbara "guldet". Säsongen startar med hjortronen, sedan kommer blåbären och sist lingonen. (Jag har aldrig sett dem plocka hallon, de kanske inte köper upp vildhallon...det är nog billigare att odla dem då de kommer väldigt ojämt.)
I år har vi träffat på ett par gäng thailändare men enligt tidningen ska det även springa omkring en massa kineser i vår kommun. De bor i gamla Sanatoriet uppe i Hällnäs. Det skulle vara kul att kuta ihop med någon...måste fråga om någon av dem kommer från Sichuan eller Guangdong, mina tösers hemprovinser. Det är en sak som är skönt med att man har blivit äldre; man vågar ta kontakt och fråga människor om det mesta. Förut var man för blyg och för rädd för att göra bort sig.
En sak som både jag och Guben har fundera över är hur det kan bära sig att åka över halva jordklotet för att plocka bär här hos oss? De som tar hit dem...går de verkligen plus på affären? De som kommer hit för att plocka bär...får de några pengar över till hemresan? Som jag har förstått det betalar de för resan hit och hem men även för mat och uppehälle. Om man tänker på vad bären kan säljas för (en spottstyver) och vad bara maten kostar i vårt land, kan det inte bli många kronor som de tjänar i slutändan. Tur att svenska kronan är värd så mkt mer när man omvandlar den till bath och yuan.
Jag hoppas att de lyckas hitta guldställen så att de inte går back på sitt plockande i år. Bären står oftast kvar ute i skogen och ruttnar när vintern nalkas, vilket slöseri! Man kan iofs ha delade meningar om det är positivt eller negativt med denna säsongsinvandring av helt andra orsaker. Visst kommer det många som är skithögar, mest stör jag mig på dem som inte bara plockar bär utan även utför brott under sin turné genom Sverige. Tyvärr verkar det mest vara de som bor närmast oss som är klåfingriga. Har ännu inte hört talas om någon thailändare som åkt dit för stöld men så har de ju ett rykte om sig att vara mycket ärliga. De är iaf oftast mycket trevliga när man stöter ihop, ler och vinkar...trevligt!
Öststatarna har ju i stort sett samma kultur och vanor som oss men vad tänker alla dessa asiater om oss och det här med bärplockning? Vad funderar deras nära och kära därhemma över när de åker så långt, till ett annat land på andra sidan jordklotet, ett land som de kanske knappt har hört talas om? Vad vet de om Sverige och vad berättar de återvändande? Jag undrar jag...kanske även de tror att vi har isbjörnar gåendes på gatorna...jo, en amerikanska som jag haft kontakt med över nätet trodde det...säkert! Hon tyckte även att det lät så exotiskt med valborgsmässoafton, midsommarafton och blev helt chockad över att man kunde äta ren. Dessutom kunde hon inte föreställa sig att det finns människor som jagar och fiskar djur och sedan äter dem! Köttet köper man ju i affären! Jo, det är säkert...hon trodde verkligen att alla lever som hon gör och om hon tror som hon gör... vad ska inte då de från asien tro om oss? Vi delar trots allt en grundkultur med amerikanarna medan asien och vi ligger så långt ifrån varandra som det bara kan gå. Den som fick vara en fluga på väggen...
Jag och Guben är helsålda på Thailand så jag tycker det är kul när jag träffar på de här gängen ute i skogen. Vi har rest dit några gånger och det hade säkert blivit många fler resor om ekonomin hade tillåtit det. Visserligen har vi inte tuffat runt och sett det "verkliga Thailand" utan hållit oss till de ställen som är lättåtkomliga då vi alltid rest med barn. Dock har vi undvikit de värsta turistfällorna. Hittills har alla vi mött varit både vänliga och ärliga och jisses vad de gillar barn! Vi har fått gå före i köer, fått suverän service överallt där vi ätit, de har gullat och lekt med Sonen och Mellis och det har aldrig varit problem med att man haft ungarna med sig. Andra gången vi åkte dit bodde vi på samma hotell som vid första resan och hotellvärdinnan kom inte bara ihåg oss utan hälsade även på Sonen vid hans förnamn!
Guben och Mellis i poolen på Wanna´s Place i Ao Nang. Rekommenderas om ni ska dit, trevliga människor och fräscht boende!
Resa är livet! Synd bara att det kostar så mycket pengar och definitivt inte är bra för miljön!
Gecko! Härliga djur!
Mat, mat, mat...
Trots frånvaro av hyfsad ekonomi pga nyligen gjord semesterresa har vi kunnat njuta en del. I söndags hade vi vår 17-åriga bröllopsdag så jag svängde ihop en chokladtårta. Det var ett nytt recept och den såg väldigt god ut på bilden, saftig och fin. Tyvärr höll det inte i verkligheten eller så gjorde jag fel som lät den stå inne i 5 minuter till. Det stod 45 minuter i receptet så jag ställde äggklockan på 40 minuter, kollade när den ringde och då skvalpade kakan i formen så det fick bli 5 minuter till. Det hann hända mycket på de 5 minuterna! Men...med mycket grädde gick den ned, trots torrhet och lite chokladsmak. Ska testa den en gång till, fungerar det inte då åker receptet ner i Det Stora Arkivet.
Idag åt vi lite blandat. Jag hade rökt och långstekt en bit älgkött tidigare som av någon outgrundlig anledning inte smakade någonting trots att det legat länge både i saltlake och i röken. Det fick bli en gryta istället och *den* blev smarrig! Köttet fick koka i grädde och vatten med en hög lök, flera vitlöksklyftor, salt och svartpeppar...resultatet blev en mustig gryta med otrolig doft och smak! Den tog mig tillbaka till barndomen och besöken hos mormor som alltid hade något på spisen när vi kom. Antingen stekfläsk (salt och hårdstekt) eller får-i-kål...och det luktade precis som min älggryta.
Då gryt-resterna bara räckte till 2-3 personer slängde jag ihop en räkpanna också. Fräste upp ett par schalottenlökar, 1 finhackad chili (utan kärnor), 1 *stor* vitlöksklyfta. Strödde några korn råsocker över för att ta lite udd av chilin (onödigt, jag vet, ska sluta helt med socker igen när skolan börjar) och rejält med Santa Maria´s mango/curry-krydda. På det hällde jag slutligen 2 dl grädde, lade ner ett par nävar broccoli, blomkål samt gröna ärtor och lät sjuda tills grönsakerna var klara. Slängde ner ett par nävar räkor och sedan var det klart...och gott blev det!
Kvällen såg ut att bli hyfsat fin så efter middagen grävde jag upp lite mask. Guben hade ett samtal med Sonen om barnvakt och så fort vi slängt isäng töserna travade vi ner till båten för en lite tur på älven och dopp med kroken. Vi åkte upp till Tuvan där vi blev sittande ett tag då det plötsligt kom ett stim rejäla abborrar som inte bara var rejäla till storleken utan till aptiten dessutom! Slutresultatet blev 6 st matabborrar som just nu ligger i kylskåpet och väntar på att få simma i saltlaken som står på kylning. Imorgon blir det rökning av...passar bra då vi får främmande på eftermiddagen. Ska svänga ihop lite tunnbröd att äta fisk på imorgon förmiddag, namnam!
Hittade dessutom några fina bitar älgkött från kalv; ryggbiff samt en lite fin stekbit. Skall saltas och långstekas i ugn i övermorgon. Någon slags potatissallad på nypären till skulle jag tro. Tillåter mig dem då det är så kort säsong. Dessutom får vi nästan ingen potatis över att spara över vintern i år. Kusinmåg så att grannen som vi sätter potatis hos kopplade loss potatismaskinen när han hade satt sin potatis och drog (den felaktiga) slutsatsen att det inte skulle sättas ngt på den sista biten. Så när vi satte vår potatis någon veckan efteråt hade han sått där. Vi försökte rensa bort det mesta men lite blev kvar och 2 ränder är helt orensade då jag fick ryggskott mitt i allt. Nåja, det finns ju blomkål och broccoli, det är gott det med och så mycket nyttigare!
Nu är chokladen urdrucken och jag ska roa mig med lite Mahjong på datorn. Guben och Sonen ser på "Desperado" på TV:n men den roar icket mig...men musiken är bra. Sedan ska jag nanna, måste ju upp tidigt imorgon och baka bröd, kaka och röka fisk. Natti!
Okej då...MaMaMade´s varma choklad:
1 kopp mjölk
2 rutor mörk choklad (70%)
några korn vaniljpulver (mixad vaniljstång)
Kör i micron i ett par minuter.
Blanda i:
1 rejäl tsk cocosfett (helst det kallpressade med smak)
1 tsk honung (klöverblomshonungen är supergod, smakar kola!)
1 välfylld tsk 100% cacao (rekommenderar La Praliné)
Kör i micron någon minut till och vispa igenom ordentligt igen. Fyll din mugg och klicka på rejält med vispad grädde. Njut! (Man sussar väldigt gott på en sådan mugg...)
Vilken sommar det var, 2006, ovanligt lågt vattenstånd i älven och allt växte så det knakade. Här borlottibönor (smörbönor) i växthuset, i slutet av augusti växte de igenom taket (de sköt bort glasskivorna)!
...det är vägen som är mödan värd.
Karin Boye säger såhär i sin dikt "I rörelse" (ur diktsamlingen "Härdarna"): "Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd". Jag är inte böjd att hålla med henne där...jo, vi har varit på semester...med ungarna. Okej, jag förstår att fröken Boye inte talar om en semesterresa med fem personer och en hund inklämda i en Volvo med för svag dragkraft i förhållande till den jättelika husvagn som hakats på baktill. Dock är det många, även jag, som i svaga ögonblick drar till med det uttalandet när resor kommer på tapeten.
Vi har varit i Jåhkåmåhkke Dálvvadis i några dagar. Jokkmokk alltså. Det svenska namnet är, som jag tror att de flesta själva kan se, sprunget ur det samiska namnet. Jokk = mindre bäck och måhkke = krök. Tillägget Dálvvadis betyder vinterboplats (för den gamla skogssamebyn). Således betyder namnet Jokkmokks Lappby´s vinterviste. Läs gärna mer här: http://www.sameportalen.se/default.asp?id=1534&ptid=
Vägen dit blev som väntat en upplevelse. Minstan har inte riktigt ron att sitta i en varm bil i mer än cirka 5 mil så 33 mil på ditvägen blev lite jobbigt. Dessutom gjorde vi misstaget att åka över Arvidsjaur och ta väg 45 (även kallad Inlandsvägen) upp. Vi hade glömt bort att kolla in på Vägverkets hemsida och upptäcket att det var vägomläggning nästan hela vägen mellan Moskosel och upp till Kåbdalis. Så fort vi fått upp farten på lasset blev det antingen vägomläggning (sprängsten och jättehål) eller så dök en väglus eller renar upp framför oss. Nåväl, fram kom vi och förtältet fick vi upp på rekordtid tack vare att vi i år, efter 4 års funderande, kommit oss för att färgmärka stängerna. För en gångs skulle har jag tyckt att det har varit skönt att stå så många dagar på en och samma camping. Vi hade det ovanligt mysigt i tältet med nysydda gardiner och husvagns-TV:n i ena hörnet. Där satt jag i min solstol på kvällarna (tog med den för ryggens skull samt att den är mycket skönare än IKEA´s klappstolar som vi använder i vanliga fall) och sippade på ett glas vin. Antingen tittade jag på Lule-älven som sakta flöt förbi eller stoppade in en film i DVD:n. Några korsord blev lösta och jag hann läsa ut en bok dessutom. Den heter "I museets dolda vrår" och är skriven av Kate Atkinson. Läs den...jag hann både med att gråta, skratta och skaka på huvudet, mycket läsvärd. Ser mycket fram emot de två andra böckerna av henne som ligger och väntar i sovrummet!
Där finns en hel del att se i Jokkmokk med omnejd, bland annat muséet "Ájtte". Rekommenderas å det varmaste! Kolla in muséets hemsida här: http://www.ajtte.com/ Det finns en jättefin visningsträdgård som jag också gärna rekommenderar. Man behöver inte vara särskilt intresserad av det gröna får att ta en sväng där. Det är ett lämpligt ställe att göra en utflykt till om man vill koppla bort surret som ständigt hörs på campingen eller inne i samhället. Det är grönt och lummigt och det enda som hörs är fågelsång och bruset från den lilla bäcken som går rakt igenom trädgården. Här kan man läsa om det: http://www.ajtte.com/?page_id=28
I "Gamla Apoteket" finns hemslöjd att beskåda och köpa, naturligtvis. Det finns en grupp produktiva lappmakare och i år hade de en BH-utställning som var mycket fyndig. Själv är jag helsåld (syr ju lapparbeten själv så jag vägrar att köpa andras hur fina de än är) på Monica Svonni´s fina tavlor i skinn, tyg och tenntråd i applicerings-teknik. Titta in på hennes hemsida så får ni se själva: http://www.svonni.com/ Jag är själv stolt ägare till tre lite större samt en liten tavla av henne.
En dag åkte vi ner till Boden för att titta på Rödbergsfortet, den del av "Bodens fästning" som numer är öppen för allmänheten. Det var mycket intressant och till och med töserna klarade av det riktigt bra...spännande att vara inne i berget förstås. (http://www.rodbergsfortet.com/)
Sista dagen packade jag och Guben ihop allt medan flickorna var i lekparken och lekte. Sedan parkerade vi ekipaget utanför campingen och åkte ner till Vuollerim. Där finns ett jättefint museum som visar på hur man levde i Vuollerim för 6000 år sedan. Man har byggt en stenåldershydda utanför och man kan gå en runda och jaga med pilbåge. De har också sytt upp en del kläder i skinn, som man tror att kläderna kan ha sett ut på den tiden. De får man prova om man vill och det blev populärt bland töserna ska ni veta! Särskilt när jag satte på Guben de lustigaste mössorna... Ett måste varje gång vi åker åt det hållet. Det är också intressant att trava iväg för att se på utgrävningarna, tyvärr ligger de nere i år men vi har ju sett dem två gånger så vi klarar oss. Dessutom har vi en vän som jobbar där så han håller oss underrättatd om det dyker upp något intressant. Har du barn lovar jag att detta är muséet för dem! Man får pilla på en hel del saker och i år gjorde töserna var sitt halsband; lädersnodd, älgben, laxkotor samt några fjädrar! Hemsidan: http://www.vuollerim6000.se/Vuollerim6000.htm
Mellan våra utflykter höll vi till på campingen. I våra ögon sett en av de bästa som finns och vi har sett några stycken under våra färder. Okej, det finns lyxigare pooler med fler rutschbanor, ställen med fler och flådigare servicehus med mera men vi gillar Jokkmokk Camping Center! Lekparken är jättefin och gillas i alla fall av våra flickor och det är gratis att bada. Skönt att kunna springa iväg och ta ett dopp när solen blir för varm och sedan åka på en utflykt för att genast hoppa i plurret igen, när man kommer tillbaka...utan att behöva betala inträde igen! Dessutom är vattnet varmt och skönt...vi har testat stället tre gånger och det har alltid varit varmt vatten i poolerna, så kom inte och säg något annat! Personalen har alltid varit trevlig och stället hålls efter bra. Såklart blir det lite stökigare under industrisemester-perioden när det är ett stort tryck på alla campingar och dess faciliteter men det vet man ju om i förväg. Spana in stället på den här sidan: http://www.jokkmokkcampingcenter.com/default.asp
Halva lekplatsen på Jokkmokks Camping Center. Till vänster utom bild finns ett jättehögt klättertorn med "rör-rutschbanor". Det inhägnade badet (4 stycken pooler, från plask med liten vattenrutschkana, stor men grund pool, likadan men lite djupare pool samt en djup) ligger bakom till vänster.
Hemvägen företogs under ljudliga snarkningar och snusningar. När middagen äntligen var intagen (vi har hunnit med att lägga oss till med medelhavsvanor de här varma dagarna) var klockan över normal läggdagstid och töserna var knäcka av den gångna veckan. Den här gången undvek vi 45:an och tog 374:an ner till Piteå istället. Fin väg och utför (ja, vi åkte ju söderut...) så hemfärden gick snabbt. Den blev cirka 3 mil längre än ditfärden men med fin väg blev det ändå ingen skillnad i tid. Vi landade på garageinfarten klockan 02.00 och klockan 03.00 hade även jag och Guben kommit isäng. Jo, det blev sovmorgon idag med. Kusin väckte oss klockan 09.36 för att bjuda in till födelsedagskalas imorgon.
Grabben i husvagnen bredvid. Kärlek vid första ögonkastet. Många trånande blickar under husvagnskarossen och ständigt våt nos...norrman...muskulös...snäll...han heter Terri. Om du ser det här; skäll till på kommentarer! Tassa vill ha kontakt!
Tyvärr kan jag inte ståta med så många bilder vår resa. Kameran är knäpp, minneskorten är knäppa och själv är jag ju också halvknäpp så jag fick inte tummen ur. Några bilder har jag i alla fall lyckats skaka fram ur elektroniken, håll till godo! Jokkmokk är i alla fall ett resmål som jag rekommenderar; fin camping, mycket att se, fina matbutiker, "Opera" har goda pizzor, där finns även ett Kina-hak och sist men inte minst; där finns ett Bolag!!! Man behöver inte vara barnfamilj för att uppskatta samhället. Det är också ett lämpligt ställe att ha som bas efter en tur i Laponia; http://www.laponia.nu/web/page.php?pageid=1&prevmid=1&subid=&edit=
http://www.laponia.nu/web/imagegallery/images/Laponia%20-%20svenska.pdf
Kvikkjokk (cirka 10 mil från Jokkmokk), en av de populäraste utgångspunkterna för vandringar i Sarek (http://www.naturvardsverket.se/sv/Att-vara-ute-i-naturen/Nationalparker-och-andra-fina-platser/Nationalparker/Sarek/) och Padjelanta (http://www.naturvardsverket.se/sv/Att-vara-ute-i-naturen/Nationalparker-och-andra-fina-platser/Nationalparker/Padjelanta/) Och gillar man fiske så finns det även många möjligheter till sådan rekreation.
Så äntligen...gissa vem! Mellis och en stor person nere på Tuvan i älven en sommarafton 2005.
Spindlar, rosor och prostatabesvär.
Äntligen verkar det bli sommar! Det har varit tryckande ute i två dagar nu, mycket moln men solen har tittat fram med jämna mellanrum och då har det varit rejält varmt. Synd bara att det ska blåsa kallt men man kan ju inte få allt! Ikväll är det riktigt skönt ute...eller var i alla fall, tills solen försvann bakom grantopparna. Det var ett tag sedan det höll +20 ända till kvällen.
Lillasyster föredrog att bara plaska med fötterna i den stora för att sedan dra fram min gamla badbalja i blekplåt. Mindre djup och så kan man få varmare vatten i den, man får inte vara dum!
Den här raringen bodde i ett av mina rabarberstånd men fick lov att flytta när det blev skördedags. Jag är en hård hyresvärd!
Ohyran har fått en skjuts med värmen också. Det är inte så mycket mygg, inte här uppe hos oss på åkermarken men ute i skogen är det en hel del...och nere vid älven. Några bräms har hittat till oss också, Minstan har blivit rejält utsatt men själv har jag klarat mig bra, fast jag känner igen deras surrande och blir uppmärksam av det. Jag har inte lika många spindlar i år, varken i växthuset eller i klädvindan men jag har hittat några nya sorter som jag inte sett förut. Spana in bilderna jag tagit på några av dem.
Nästa inhysing bor under kanten på en av mina stora utekrukor. H*n blev mäkta förgrymmad när jag kom och började stöka med blomplantering men så vitt jag vett bor h*n kvar där än.
Den "vilda" rosenbusken blommar överdådigt i år och luktar så sött, så sött! Jag kallar den för Kanelros men har egentligen ingen aning. Jag tog ett skott från stugan nere vid älven och den trivs verkligen där den står hos mig. Från ett tanigt litet skott till en 2 meter hög och 3 meter lång buske som skjuter skott vida ikring. Vi trimmar bort dem med gräsklipparen och håller busken ca 1 meter djup.
Min älskade Tassa-Vavva Tassalainen. Hon gillar att "hjälpa till"...här med rabarberskörden. Uppe till vänster kan man skymta min "Kanelros"-buske.
Jag har en Polstjärnan också som jag fick av min syster när hon planterade en rosenhäck och fick några buskar över. Den ser bedrövlig ut jättelänge och precis när man börjar gå och fundera på att gräva bort den där halvdöda saken exploderar den i en kaskad av vita rosor! Den får nog bli kvar...och skottet som skjutit upp en bit bort bredvid växthuset skall flyttas i höst. Tänkte sätta det mellan några träd på tomtgränsen och har jag tur så blir det en lika överdådig buske som "Kanelrosen".
En rugosa-sort som har Major eller nångot dylikt i namnet...tror jag, kommer faktiskt inte ihåg. Den stackaren för en tynande tillvaro i kamp om livet med en massa ogräs, det är först och främst rödklöver som har fattat tycke för honom. Får göra ett krafttag...senare. Han doftar i alla fall starkt och har en underbar färg (gikt?)!
Nog om ohyra och rosor. Vår tvättmaskin har fått prostatabesvär. Ja, nu tror jag inte att tvättmaskiner har någon prostata-körtel men symptomen är desamma; svårigheter att kasta vatten så att säga. Den har uppfört sig konstigt ett bra tag nu, vill inte centrifugera ibland, däremellan tömmer den inte vattnet...dags för pensionering skulle jag tro. Värst var ikväll då jag tvättat en gammal, relativt stor, ryamatta i den. Det lossnade en hel del från trådarna (säkert hjälpt av små möss som bor på altanen vintertid) och det bidde heltätt i både trumma och filter. Jag har kört 4 sköljprogram varav den självmant kunde tömma vattnet de två sista men filtret har varit smockfullt med ludd varje gång. Nu ska jag kolla en sista gång och hoppas att den är ren nu för jag har några tvättar som ska köras innan vi åker till havet om ett par dagar.
Imorgon ska vi åka till Gulltjärn tillsammans med min pappa, syster och hennes döttrar. Pappa och jag...o kanske syrran...ska träffa en kusin till pappa som jag träffade när vi var på Gulltjärns-dagen för en vecka sedan. Det ska bli jättekul för jag vet inte så mycket om byn och släkten. Pappa var bara 13-14 år då de flyttade därifrån om jag förstått saken rätt, så han har inte berättat så mycket. Jag fick i alla fall se var "ursläkt-gården" ligger och veta att den håller på att renoveras upp av en icke-släkting. Roligt att någon tar hand om huset där min farfars farfar bodde och verkade.
En söt orkidé som jag hittade i skogen vid Ultervattnet. Har inte kollat upp vad den heter, orkidéer är inte min starka sida.
Sommar, sol och semesterplaner.
Flickorna har njutit av värmen för tack vare den har vår stora plastpool äntligen blivit badvänlig. De har skuttat omkring och skvätt vatten både åt höger och vänster. Mellis i den stora och Minstan i min gamla bleckbalja (den stora är lite skrämmande än sålänge). Själv har jag jäst tillsammans med Guben i någon solstol, ibland har vi tagit en tur i trädgården för att nypa lite blad och kvistar här och där eller tagit en promenad genom byn för att kolla in vad grannarna håller på med. Idag gjorde jag iordning en karréstek som blev jättegod (som vanligt alltså...)! Jag hade rimmat den i 1½ dygn. Sedan rubbade jag den med Santa Maria´s Manog/Curry-krydda samt rökte den med enris i klotgrillen i ca ½ h och sedan fick den stått i 75 grader varm ugn i 4 h, ökade sedan till 100 grader och lät den stå kvar i 2 h till. Familjen åt ris till och jag tog några skedar Yoplaît Crème Fraîche Gourmet till (den cr fr rekommenderar jag verkligen), alla slickade tallrikarna. Det var meningen att några kompisar skulle komma förbi på middag men tyvärr blev herrn i huset utsjuk igårmorse. Nåja, det går nya tåg!
Jag har en spännande rågbrödsdeg på jäsning just nu. Den ska stå till imorgon och sedan bakas ut, det ska bli kul att se hur det brödet blir. Igårmorse bakade jag knäckebröd, det blev jättegott...möjligen lite väl hårt i kanterna men det är ju bara nyttigt för tänderna. Flickorna älskar det i alla fall. Själv ska jag ju inte äta något med mjöl i men jag äter bara en smörgås/dag i snitt så det får passera. Nu under sommartid äter jag lite mer kolisar av annat slag också; ngn frukt emellanåt, en bit bakat när jag blir bjuden o snart kommer jordgubbarna! Det märks på magen också, den är ordentligt rund och svullen men vikten håller sig helt OK sålänge jag inte överdriver. Ska testa att göra en fruktpaj någon av dagarna framöver. Ska prova att göra en pajdeg med mest nötmjöl + Bake Pro (ett proteinpulver) samt bara lite mjöl...kanske det blir havregryn. Den ska sedan fyllas med en typ av äggstanning med crème fraîche + frukt (nektariner i mitt fall, jordgubbar i originalet). Får väl försöka hitta lite datortid och skriva in receptet om det blir bra. Tills vidare får ni njuta av en porrbild åt det mer naturvetenskapliga hållet...matporr har ni redan fått tillräckligt av!
Vi har börjat att fundera allvarligt på våra semesterplaner för i sommar. Hittills har ju inte vädret inbjudit till några längre svängar med "Frigge" och plånboken har inte varit alltför tjock heller. Jag är sugen på att åka norröver längsmed kusten. Jävrebodarnas Fiskecamp ( http://www.fiskecampen.se/ ) verkar vara ett mycket trevligt ställe. Blir bara vädret fint så kan man jäsa på dagen, flickorna kan leka och bada och sonen fiska från bryggorna. Har vi tur så fångar han en firre som vi kan grilla till middagen. Det bästa av allt är att om vädret blir dassigt eller campen inte är så fin som det verkar av hemsidan...är det bara att koppla "Frigge" och dra därifrån! Å andra sidan locka även fiskecampen i Vuoggatjålme ( http://www.vuoggatjolme.se/index.html ) också. Helmysigt ställe med mycket trevliga ägare (bodde där en natt för *lääänge* sedan) och garanterat lugnt! Fast inte så mycket att göra för ungarna direkt...själv är jag nöjd om det är tyst, lugnt, frisk luft och hyfsat väder. Fast söderut finns det så mycket att se, särskilt för en historieintresserad familj som oss och så känner vi så många människor söderöver som vi gärna vill träffa. Å andra sidan blir det mer avgifter till aktiviteter om vi åker söderut...semester; detta eviga dilemma!
Sedan blir *kanske* kusins stuga ledig sista veckan i juli så vi borde nog vara hemma tills dess...utifall att... Vi fick en vistelse där av dem i 40-årspresent och det är ju några år sedan så det är nog dags att lösa in den. Vi försökte förra sommaren men det är inte lätt att hitta en lucka när man är många om kakan. Vi har många bekanta som vi vill träffa under sommaren och den veckan vi hade ledigt för en eventuell Tärnaby-tur var inte stugan ledig...typiskt! Ändock; stugan står där kvar (förhoppningsvis) och är bara ett ställe att besöka men vänner kan försvinna...sjukdomar och olyckor kan komma plötsligt eller så flyttar de alltför långt ifrån en för att man ska kunna träffas särskilt ofta. Ibland önskar jag att sommaren kunde vara lite längre än 3 månader! Lite tid vill man ju vara hemma också! Vi säger varje år att vi ska reja under juni och början av juli för att sedan vara hemma för att umgås med vännerna här hemma och njuta av växtligheten som är som vackrast här uppe då. Inte 17 har det blivit så, inte i år heller och knappast kommande år heller! Vi får nog ta och flytta söderöver...men det bor ju folk i varje vrå därnere! Hur skulle jag stå ut med det!?
Hungriga små rackare!
Dunmormor!
Träffade ju av riktigt bra! Man ser iaf att det ligger fågelungar därnere även om de för tillfället verkar utslagna, kanske av den proteinrika födan som Mamma Trast hittar i mitt trädgårdsland. Det ska bli spännande att se om alla äggen kläcktes, det verkar iaf trångt därnere. Jag hoppas att det blir varmare imorgon och slutar blåsa så jag orkar mig ut trots min förkylning. Tänte att jag skulle rensa lite ogräs i trädgårdslandet så att det kommer upp en massa maskar till ytan. Då går det snabbt och enkelt för Familjen Björktrast att få mat i boet.
Inhysingar i kaprifolen!
Hmm, undrar just hur det står till med hushållsarbetet när det gäller trastar? Hjälper Pappa Trast till med att ruva, städa boet och mata ungarna eller faller allt arbete på Mamma Trasts lott? Måste komma ihåg att kolla upp det...eller så kanske någon annan vet. Det är iaf ganska så vågat att bygga bo intill en husvägg där det bor 2 katter samt 1 hund plus 2 småtöser som springer omkring och väsnas, coola pippifåglar!
Själva känner vi oss "down and out". Sonen har varit rejält snorig och haft ont i halsen för första gången i sitt 13-åriga liv. Strax därpå åkte Guben på feber, harkel, harkel och nu, efter ca 1 vecka, har han fått världens whiskeyröst. Själv åkte jag på det sista natten innan Guben skulle gå på helgpasset. Typiskt! Jag blir alltid sjuk lagom till hans jobbarhelger bara för att töserna brukar bli extra bökiga då! Nåja, jag har iaf fått 2 nätters riktigt bra sömn. Tog resolut mitt täcke och gick ut i husvagnen och sussade där de sista två lediga nätter Guben hade. Tråkigt att sova ensam men ack så skönt att inte bli väckt mitt i natten. Naturligtvis sov Minstan sött hela nätterna just då men det var nog bara för att jag inte låg inne och sov...
Jag har börjat att gräva ur en rabatt. Har plockat upp hälften av perennerna, djupgrävt och plockat bort allt ogräs samt planterat ner blommorna igen. Hälften av rabatten är klar men nu tar jag en paus. Ryggen började protestera och så fick jag ju feber mitt i allt. Dessutom har trädgårdsspaden gått av och grepen är på väg att krokna så jag avvaktar till jag kommer mig till Umeå för att köpa nytt. Det får ta den tid det tar...kan inte springa över till grannen och låna varje gång jag vill ta ett spadtag! Däremot hoppas jag att febern går över snabbt för jag har ett jordgubbsland att anlägga dessutom och det bör vara klart på 2 veckor.
Söt är han iaf!
Oväder i mitt bröst.
Sitter här och försöker rycka upp mig efter en hemsk lördagkväll. Nej, jag har inte skallebank...tvärtom. Jag och Guben firade 24 år tillsammans igår...eller firade och firade, det bidde liksom inget firande alls. Nu är det ju inga jämna år eller så men eftersom det aldrig blir firat bröllopsdag heller (är emot bröllop som konstitution, vi blev ju tvugna pga våra adoptioner) eller födelsedagar mer än att undertecknad bakar en tårta så tycker jag att vår årsdag skulle kunna uppmärksammas litegrann. Hade tänkt bjuda över våra bästa vänner på middag men de var tyvärr redan bortbjudna på annat håll så det sket sig och sedan hände det lite andra saker som också sänkte mitt humör. Nåja, vad är väl en bal på slottet...det hade ändå varit jag som fått ordna med mat så det var väl lika bra. Minns vår 40-årsfest, hade bakat och städat så när dagen kom var jag helt borta i huvudet. Det enda jag minns är att jag sprang och fyllde på alla fat, tack och lov för syrran och hennes flickor som hjälpte till med att bära disk och ställa in den i diskmaskinen. Men hur jag än försöker ställa mitt dilemma i bättre dager med bortförklaringar som att det ändå är jobbigt att ställa till med baluns eller att det är onödig att slänga ut pengar på gratulationskort och dylikt...det ger mig en fruktansvärd känsla av att vara bortvald. Det känns så jävla ensamt...
Idag ska vi på träff med folket vi gick adoptionskurs med. Vi försöker träffas hos varandra en gång i kvartalet. Vi äter lite gott, skvallrar lite om vad som har hänt sedan sist och umgås...jättetrevligt, härliga människor...vi hade tur som hamnade i en så bra kursgrupp! Idag ska vi till Hörneforsfamiljen och eftersom de bor lite mer söderut och vid kusten jämfört med oss har jag som vanligt ingen aning om vad vi ska ta för kläder på oss. Som exempel kan vi ta för några dagar sedan när det snöade ymnigt här hos oss men i Umeå, några mil bort, regnade det inte ens! Får väl lasta in för alla eventualiteter. Ska bara försöka skaka loss den här loser-känslan som sitter i bröstet och sedan tänker jag ha trevligt!
OK, en sista för att få allt ur systemet! Attityd tjejen! Nu sparar vi ner det här och skiter i om det finns några fel någonstans!!!
What I am...
Fisk med cocos/lime-strössel
2 pkt hoki-filé à 400 g
2 lime
ca 1 dl cocosflingor
3-4 vitlöksklyftor
2 pkt cocosmjölk av den krämigare sorten
½ tsk sambal oelek
1-2 msk nam plah (thailänds fisksås, finns i den asiatiska hyllan i nästan alla affärer)
ev hackad koriander
Riv skalet av limen samt pressa ur saften. Lägg fiskblocken i en ugnssäker form och häll limesaften över. Blanda limeskal och cocosflingor (rosta dem ngt först om du vill framhäva smaken ytterligare) och strö över fiskblocken.
Blanda cocosmjölk, sambal oelek, nam plah och pressad vitlök. Häll såsen runt fiskblocken.
Tillaga i 175 -200 grader varm ugn i ca 30 min. Det beror på om fisken är fryst eller tinad vid tillagningen och hur din ugn är. När fiskden lätt delar på sig i flagor vid stick med gaffel är den färdig.
Strö över hackad koriander och servera med kokt blomkål.
Gillar man curry är det säkert gott att blanda ner lite currypasta i såsen, alt strössla med Santa Maria´s mango/curry-krydda istället för cocos/limen.
MaMaMades Midsommarsallad
Ruccola + ev ngn annan sallad som man föredrar. Vattenkrasse istället för ruccola är också gott.
Jordgubbar eller vattenmelon.
Lite tunnt skivad rödlök.
Smulad fetaost.
Dela jordgubbarna om de är stora/skär melonen i små kuber. Skiva rödlöken. Blanda allt och smula över fetaposten. Klart! Gillar du dressing kan du väl hälla över lite men i mitt tycke är det överkurs när man har en sallad som smakar såpass mkt i sig själv. Tycker dessutom att det räcker med de kolisar man får i sig genom frukten och löken...man behöver inte spä på med omega-6 från oljan i ev dressing...men det är vad jag tycker och vi lever ju i ett fritt land.
Mangosalsa
1 st mango, skuren i små fyrkanter
1 st rödlök alt 2-3 schalottenlökar, finhackade
saften av 2 lime
1 vitlöksklyfta (valfritt)
½-1 kruka grovt hackad koriander (efter smak, den är ju lite speciell i smaken)
1 finhackad röd chili (skrapa ur fröna om du vill ha mildare smak, fröna ger hettan)
Blanda allt och låt gärna stå i kylskåpet i ett par h för att "mogna till". Mycket god till fläskkött men kantänka mig att den passar till det mesta; från fisk till fågel o allt rött kött. Möjligen skulle jag inte äta den till viltkött typ älg och vildfågel. Rådjur däremot, kan bli en spännande brytning mot rådjurets lite leveraktiga smak!
Långstekt fläskkarré med mango/curry-rubbing
Först lät jag steken ligga i saltlake i ett dygn. Därefter gned jag in den med *rikligt* med mango/curry-kryddan, minst halva burken gick åt till en 2-kilos stek. In i 100 grader varm ugn där den fick stå på galler i ugnsform i cirka 4-5 h. Spädde på med lite vatten i botten för att behålla saftigheten och sista h hällde jag över lite smält smör för att få fin grillyta och öste med jämna mellanrum.
Saltlake, grundsats:
2 l vatten
1 dl salt (utan jod)
1 msk socker
Hur mkt man måste göra för att det skall täcka köttet beror på köttbitens storlek samt hur kärlet som man rimmar köttet i ser ut; bra passform efter köttet och du behöver mindre saltlake. Jag brukar behöva en dubbel sats till en 2-kilos stek på ett ungefär.
Nu är hornen kapade - have *mercy*!
Ananas-kanelen i knopp (det träd som snön knäckte i år).
Maj månad är en bråd tid för mig. Den sista snön försvinner och blottar en gräsmattan som skriker efter en rivning vilket faller på Gubens lott. Jag brukar riva upp mattan av pillöv så att gräsklipparens uppsamlare skall få upp allt. (Har ramlar pillöven oftast efter det att snön kommit så det är inte aktuellt att räfsa upp dem på hösten.) Jag har också ansvaret över ansning av träd och buskar. I år hade vi oturen att få två grenar på ena äppelträdet knäckta av snön. En av dem var rejält stor och det blev ett stort sår i stammen, vi håller tummarna och hoppas att ni också kniper för att det skall klara sig. Fördel; jag kom mig äntligen för att rensa upp lite i äppelträden o körsbärsbuskarna.
Jag har slängt ner lite frön i krukor sent omsider, är alltid ute lite försent men det brukar bli bra ändå. Hade en hög med gamla blomfrön, ettåringar som jag fått i tidningar och som tackgåvor vid tidigare beställningar...en del är rätt så gamla men man lever ju på hoppet som bekant. Kom för en gångs skull ihåg att det var dags att beställa men vad gör det när man inte hade råd att köpa frön och jord just då! Har också klämt ner lite broccoli- och knölfänkålsfrön...det är ju *sååå* gott! Måste komma ihåg att kolla upp bondbönsfrön när jag åker in till stan nästa gång. Jag brukar oftast förgro även dem men de hinner mogna till om även vid direktsådd om det blir en fin sommar...får knipa även för det då... En grannfru har satt blomkål och jag skulle få några plantor av henne om hon får många, tack för det. Hade ju tänkt prova det i år men...som sagt; mitt minne och ekonomi styr vad som händer i mitt liv.
Körsbärsblom, det bidde mycket körsbär det året också.
I won´t let the sun go down on me...
Här har själva f*n varit lös i vinter, jisses vad vi har varit sjuka. Ja, inte jag för ovanlighetens skull, själv fick jag halsfluss över jul och sedan en liten trevlig, *vanlig* virusinfektion efter det när jag avslutat penicillinkuren men det är ju lugna puckar motför en vanlig vinter. Ungarna däremot...tom Sonen har börjat dra på sig elände, han som aldrig varit sjuk förut. Räknade ihop igår och fick det till att alla tre barnen har haft en släng av magsjuka tre gånger under de sex senaste månaderna. Lägg till lite snuva och i Mellis fall även en halsfluss så är vi uppe i minst tretton sjukdomstillfällen...sjukt är vad det är! Senaste var Minstan för ungefär en veckan sedan. Vaknade vid femtiden på morgonen av att hon ropade. Jag var halvsovandes och minns att jag avvaktade för ibland drömmer ju de små liven och pratar i sömnen.
Hörde att hon forcerade sin sovrumsdörr och tänkte resignerat att nu blir det en till tidig morgon med kalla fötter på magen och knän mot revbenen. Vaknade till liv ordentligt när hon kravlade upp i min säng och jag hörde vad hon sa: "Kääääks! Käääks, mamma!" Jag flög upp ur sängen och ställde ned henne på golvet samtidigt som jag ryade åt Guben (som för övrigt sover med öronproppar); "Jäntan eller sängen?" Han fattade ingenting först men fattade att någonting hade hänt eftersom jag och Minstan stod o vrålade i badrummet mitt i natten. Han valde Minstan...vilket resulterade att hälften av spyan var kvar i hennes långa hår efter duschen...men vi skyller väl på trötthet. ;) Själv sanerade jag pyjamas och sängkläder. Hon hann med ett par omgångar nattkläder till och senare på dagen även en av skinnsofforna. *Hurrey*!
Idag har vi haft besök av EB med dotter, även hon en vacker Kina-tös. Flickorna var ute i solskenet och lekte nästan hela tiden förutom en snabbvisit på altanen där de fick varm choklad och smörgås. Vi vuxna höll oss inne, inte för att vi ville undgå solskenet men gissa vilken guldchans till att kunna samtala i lugn och ro! Det var jättetrevligt, länge sedan jag satt ner med en människa och talade lugnt och sansat utan att bli avbruten eller klängd på. All sjuka har ju också sabbat den sociala samvaron i vinter. Vi hann iaf planera en utflykt tillsammans i sommar och den ser jag verkligen fram emot. EB´s man är arkeolog och ska åka upp till Kultsjödalen för att kolla in några boplatser och familjen följer med så blir det en lite jobbsemester så att säga. Vi hänger på och jag hoppas att boplatserna inte ligger alltför långt på sidan av allfartsvägarna så att också vi andra kan hänga på. Jag tycker det är spännande med arkeologi och historia är ett av Sonens stora intressen. Kan ju vara ett plus när skolans obligatoriska uppsats "Vad jag gjorde i somras" skall skrivas till hösten. (Jag ska berätta om hur vi och EB´s familj träffades lite senare..."Röda Trådar" borde bli en bra rubrik. )
Vi har tagit hem husvagnen och "Frigge" verkar må bara bra. Håller som bäst på att tvätta upp filtar, sängkläder och mattor för att få bort den instängda doften inför sommarens utflykter. Tänkte sy nya gardiner till "sovrummet" men tyget räckte inte riktigt...*typiskt*! Nåja, det ska väl hinnas med det också. Får nöja mig med att sy nytt dit fram sålänge. Den ska även dammtorkas, dammsugas och torkas golven i. Jag måste gå igenom sommarkläderna och lägga in "semesterkläderna" i vagnen samt fylla på i köksskåpen så inte får jag några problem med att få helgen att gå trots att Guben jobbar. Till veckan är det Valborgsmässoafton och vi ska fira tillsammans med EB med familj. Guben jobbar (naturligtvis) så vi drar dit "Frigge" så jag och flickorna kan sova över. Han äter middag med oss där innan han åker vidare till jobbet. Jag hoppas verkligen att det går bra att natta töserna ensam, kan ju bli lite spännande att sova i husvagnen första gången för säsongen ni vet. Dagen efter åker Guben hem och sover av sig innan han kommer och hämtar oss. Det ska bli jättetrevligt! Jag ska göra efterrätt och ta med en pava vin...har inte bestämt mig för vad jag ska göra. Jag måste nog göra något LCHF-aktigt, inga kolisar alltså, om jag även ska dricka vin. Nuförtiden räcker det med ett till två glas innan det börjar att snurra till, man har blivit känsligare., så det måste bli något sockerfritt till efterrätt. Vit mascarponemoussemed fruktsallad kanske? Jag kan ju nöja mig med några hallon till.
Nähej, nu har de börjat att spela ABBA på TV:n..."Waterloo"...usch o fy för ABBA...går och startar en DVD istället!
Stekenjokk, underbart vackert!
