Liv, död och förgängelse.
Alla skall vi den vägen vandra. Har ni tänkt på hur ofta vi säger just den frasen och hur många gånger har vi retat upp oss på andra som säger det fast vi själva tjötar på i samma spår allt som oftast? Däremellan tänker vi aldrig på döden. Vi hinner inte. Framförallt *vill vi inte*!
Jag och Guben har en Intenet-bekant som nyligen mist sin älskade lillasyster. Vi känner bara varandra över nätet, ja vi känner inte varandra som man menar med beskrivningen "känner". Vi läser väl varandras inlägg om ditt och datt...mest tjatter om dumheter...men den här killen är i samma ålder och verkar vara en schysst person. Igår kväll skrev han att hans lillasyster dött och lite senare berättade han hur hon varit och varför hon dött...det var en enkel men mycket vacker kärleksförklaring till henne och vi var många på forumet som blev rörda. Jag började fundera en del, på döden och dem av våra nära som gått före oss.
Idag fick jag sedan se hur en (liten geting? Stekel?) satt och kalasade på en kålmask på en av mina broccoliplantor. Masken var för stor och tung, stekeln tuggade, slet och drog. Maskstackaren vred sig ett tag men plötsligt hade stekeln tuggat sig igenom kroppen och lyfte med kämpade vingar. Masken låg huvudlös och mycket död kvar på broccoliplantan. Därmed satte hjärnan igång att spinna igen; liv död, födelse och förgängelse...djur och människor...vi är alla lika inför döden. Men sörjer djuren? Lever de med en livslång smärta livet ut efter att en familjemedlem har dött eller rycker de på de imaginära axlarna och säger; that´s life!?
Ämnet kommer säkerligen att vara aktuellt länge för mig. Jag blev inspirerad till ett nytt syprojekt. Man får hoppas att det blir klart innan min dag kommer...jag har ju en förmåga att inte kunna avsluta mina projekt men men...den som lever får se! Jag tänker inte tjata på mer om detta nu, det lugn jag behöver för sådana djupa tankar vill inte infinna sig. Det får bli sedan någon gång istället. Se detta som en liten hörna i cyberspace där en liten del av Piyada lever kvar...
Du frågar om döden. Jag ser den
Du frågar om döden. Jag ser den
Som en källa, en annan jord,
Det som finns här men där är mera exakt,
Klarare, tåligare, hemlighetsfullare.
/Bo Carpelan
I min min värld finns inte döden, inte som ett svart ingenting eller sittandes vid Jesu bord. Mer som en annan dimension, en annan jord som Bo Carpelan skriver här ovan och jag tror definitivt på reinkarnation. Så Piyada, var du är är; jag hälsar dig och tackar! Själv fick jag aldrig förmånen att träffa och lära känna dig men enligt din bror är det många här i världen som älskar dig för din vackra själ, tack för att du ville lära känna dem!
